Aftonbladet – 21 juli 1873, sida 2

OPAL VIL, Ma HLUHNUVRI YTaLIV BFUSneE fIRUherj en som de nästan alltid varit ätföljda ellerlc fterföljda af blåst, har snön yrt aftillsjösf tåt isen eller inåt landet i dalar och förjupniogar. Någon uppskattning af reder-le ördsqvantiteten har derföre ej varit möj-1 ig, ens approximativt. Jag tror mig medl; rygghet kunna säga att den varit ej betyds: ig. Vid tal om väderleken får du nu temp. : Maz. Min. — Med. Sept... — 29.6, — 6.7. Okt. — 27.2, — 12.6. Nov. —19.5, — 8.2 Dec. — 266, —14.5 Jan, .. — 32.4, —9.9 Febr, — 38.2, — 22.7 Mars.. — 38.0, —17.63 April .. t0.2, — 32.6, — 18.12 Maj ....3.6, — 19.4, — 8.2 Vintern kan egentligen sägas ha börjat örst i Februari. Qvicksilfret har aldrig rusit för oss, men det har: ej varit långt från. Man kan väl säga, såsom man förut nade eller till och med visste, att Spetsbersens vintrar på långt när icke äro 2å svära om Sibiriens eller Norra Amerikas. Det ir egendomligt huru olika intryck kölden vör här och hemma i Sverige. Vid lugnt räder har vid några och 309 under frysmunkten allsintet obebag förnummits (en styrman tog sig utan någon menlig påföljd stt ofrivilligt helbad vid 379 minus). Men len minsta vindpust gör kölden outhärdlig ch till och med endast några få grader mius med blåst kännas vida obehagligare än lära 409 med lugn och stilla luft. Ibland rar vid de lägsta temperaturgraderna några behagliga stickningar i bröstet och retning ill hosta förnummits af en och annan. Snöjocka och dimmig och disig luft ha varit sfvervägande. Dock ha viäfven haft många lara och vackra dagar och dessas inflytande 0å sinnena har varit alltför tydligt och på.agligt att ej af hvar och en kunna märkas. Egendomlig är den hastighet, med hvilken här väderombyte sker. Den vackraste, klaraste morgon medför kanske vid middagen redan bläst och snöyra. Norrskenen och mänskenen ha, som ofvan nämnts, varit 0:s till stor nytta umder den mörka tiden och gjort det möjligt för oss att mera ogeneradt gå ut och promenera. Eljast var detingenting ovanligt att man under den mörka tiden på promenader omkring huset och ut till fartygen då och då stod på näsan, emedan man ej kunde se snödrifvorna och markens ojemnheter. Nöjera ha varit ganska knapphändiga. Julen firades så mycket som möj ligt på gammalt svenskt sätt med julgran eller rättare sagdt jultall, ty gran fanns ej i Tromtö, Lotteri tillställdes at i Tromsö för detta ändamål inköpta småsaker. Mycken munterhet uppstod härvid genom vinsternas nyckfulla, men ofta också träffande, utfallande. Så vann en af lapparne, hvilkas toilettseders enkelhet jag väl ej behöfver beskrifva för dig, en nageltång, en kam och en tvål. Högtidsaftnarne bestods folket af expeditionen färsk skinka utom de förfriskningar, som af chefen med reglementets tillåtelse utdelades. Det torde vara begripligt utan att jag behöfver nämna det, att Gladans och Onkel Adams besättningar bott i sina respektive fartyg och endast Polhems folk till ett antal af 29 man residerat i huset, hvilket näppeligen utan att göra det osundt, trångt och otrefligt kunnat inrymma flera. Säväl i land som ombord å fartygen gjordes af fartygscheferna allt för folkets trefnad och för helsotillståndets bibehållande. För att skydda folket för blåst och snö och skaffa dem en plats der de oberoende af vädret kunde hemta frisk luft, blef Gladans däck öfverdraget med tält, men hvaraf de hade föga nytta, emedan det oupphörligt måste nedrifvas vid de ständiga islossningarna. Hvarje morgon efter korum hade Palander med Polhems folk fristående gymnastik, Derideltogo ej de förhyrde. Folket sysselsattes så mycket som möjligt och så vidt väderleken tillät några timmar dagligen i fria luften. Oaktadt allt detta har sjukligheten varit ej obetydlig. Redan under höstmånaderna förekommo ett par allvarsammare sjukdomsfall. Båda fallen voro ombord ä Gladan. Den förre af dem afled den 20 Dec, efter tillkomsten af en pneumoni och sedan man gjort allt hvad göras kunde. Ut gången hade manlänge väntat. En begrafning under en arktisk vinter är nägot som gör djupt intryck på sinnena. Sådana finnas förut utförligt beskrifna, t. o. m. illustrerade, såsom i MClintocks sista resa, I början af December inträffade det första skörbjuggsfallet och efterföljdes snart af flere, så att under vinterns lopp icke mindre En 26 varit deraf angripna mer och mindre svårt, deruti dock ej inberäknade sådana, som visat lindringare symtomer till början af sjukdomen och som genom behandling genast från början räddats från vidare utveckling deraf. Nu vid Jani månads början fannos ännu 18 mer och mindre anpgripne under behandling. Vid solens äterkomst börjades rustningarna för isfärderna. En färd skulle först göras till det s. k. Giles lånd, öster om Spetsbergen, men genom på afgångsdagen inträffande yrväder, blåst och sträng köld uppsköts den och inhiberadas sedan helt och hället, hvarföre torde af vederbörande i sinom tid bli redogjordt. Förrän i slutet af April företogs sedan intet, men då gjordes ett allvarligt försök att framtränga mot norr. Som renarne nu voro borta, var man lemnad allenast åt de krafter menniskor kunde ästadkomma, och jag tror att dessa ej heller äro ringa med en sådan besättning som Palander och Nordenskiöld nu togo med sig. Otroliga svårigheter hade de nog också att öfvervinna. Den 23 i nyssnämnda månad satte de i gång med 2 slädar från Polhem och 1 från Gladan, men i första backen nedanför huset brötos slädarna och affärden måste nu ytterligare uppskjutas för reparation och förstärkning af slädarna, så att de först påföljande dag satte i väg öfver bergen till Verlegenhook åtföljda af allt arbetsfört manskap. På qväilen den 24 återkommo de som varit med för att lemna biständ utom v. Holten med tvenne at Gladans folk. Vi voro ganska oroliga för dem, emedan snöyra och tjocka uppkommit och de återvändande berättade att de haft svårt att hitta rätta vägen öfver inlandet. De voro ganska illa medtagna af lindrigare frostskador, trötthet och snöblindhet. Redan samma natt och följande dag afsändes flera partier för att söka de saknade, i den händelse de ut tröttade och vilsekomna skulle ha lägrat vv 3 ni man harmeakrafva RNRofälhafvaran nå