Aftonbladet – 19 juli 1873, sida 3

lefvat i århundraden, bafva kommit till rätta utan domstolar och vetat hjelpa sig fram i dylika angelägenheter endast med sina egna rättsvanor och förvaltningsplägseder. Det som hos andra betraktas som det svåraste kriminalstraff, förlusten af familjoch egendomsrätten, eller, som det vanligen heter, förlusten af alla medborgerliga rättigheter, detta är det öde som i ett drag drabbar denna befolkning på elfva millioner menniskor. Faktiskt alltså, obehindradt och i vidsträcktaste mån existerar inom det ryska riket en negation af alla dessa grundvilkor för samhällsväsendet, hvilkas blotta muntliga förnekande i teorie betraktas som en förbrytelse och enligt Trikets lagar har kriminal!straff till påföljd. På denna oerhörda, till anarki gränsande anomali skall man, såsom det förljudes, komma att inom kort göra ett slut. Redan i nästa rikskonseljs session skall, berättas det, ettförslag beträffande sekteristernas civilrättsliga ställning komma under öfverläggning. Denna reform skall blifva en af den närvarande regeringens mest välsignelsebringande. Den omfattar nära på ett lika stort fält som upphäfvande af lifegenskapen. Den berör nästan samma förhållanden som menniskans personliga frihet. Det reformförslag, om hvilket här varit fråga, hör inrikesministern till. Det speciella innehållet af detsamma är oss. säger tidningen till slut, beklagligtvis ännu obekant. Men man påstår, att enligt detsamma endast sådana sekteristers äktenskap skola godkännas, hvilka å sin sida erkänna äktenskapets oupplöslighet och fortvaro för lifstiden. Detta kan väl dock knappast vara riktigt. Dermed skulle nem ligen för det första denna åtgärd i de flesta fall icke ernå sitt mål. och för det andra skulle dermed denna bedröfliga anomali, enligt hvilken Nr utländing och hvarje person af en främmande trosbekännelse åtnjuter inom Ryssland större rättigheter och större samvetsfrihet än den ryska sekteristen, framdeles likasom härförinnan komma att fortfara. Handel och industri. De höga stenkolspriserna. I den bekanta engelska tidskriften Economist lästes nyligen en artikel, som är egnad att lugna de allmänna farhågorna för en fortfarande stegring i dessa priser. Vi meddela här det hufvudsakliga innehället af Economists artikel: De höga stenkolspriserna äro — heter det deri — en direkt följd af den allmänna ekonomiska regeln, att när tillgången i marknaden på en nödvändighetsartikel icke svarar mot efferfrågan och icke kan hålla jemna steg med den tilltagande förbrukningen, så stiger priset ilångt högre grad, än som motsvarar detta minus, hvilket, såsom man vet, i synnerhet gäller beträffande spanmål, hvars pris lätt kan stiga till dubbelt, när skörden är blott en fjerdedel under den vanliga. 2 dylikt har nu inträffat i afseende på stenkol, blott med den åtskilnaden, att bristen här — åtminstone innan arbetsinställningarna började — icke just härrör från en inskränkning i produktioner, utan från en oupphörligt och starkt tilltagande efterfrågan. Man måste nemligen komma ihåg, att förbrukningen af stenkol till uppvärmniug af husen, hvilken i det hela taget icke lätt kan stiga mr ligt och på kort tid, blott utgör en jemförelsevis ringa del af hela förbrukningen. Kastar man en blick på den öfversigt öfver stenkolsförbrukningen år 1869, som en i England år 1871 tillsatt komitt utarbetat. skall man förvånas öfver att finna, huru obetydlig utförseln af stenkol till utlandet är i jemförelse med förbrukningen i sjelfva Storbritannien. Af hela den år 1869 producerade qvantiteten af ungefär 107,000,000 tons stenkol blefvo nemligen knappt 10,000 000 tons utförda under det att 97.500,000 tons förbrukades i Storbritannien. Häraf användes likväl knappt 18, mill. eller knappt ; till uppvärmning af bostäderna, under det att redan i jernindustrien användes öfver 32.4 mill. tons, i den öfriga metallurgien 0.s5 mill., i grufvor och stenkolsverk 7,2 mill., i fabriker af ala möjliga slag 25,3 mill., i gasoch vattenverk 7,8 mill., iångfartyg 3,27 mill. och på jernbanor 2.02 mill. tons. Det är just denna storartade förbrukning för industriella ändamål, hvilken till följd af industriens allmänna och starka uppblomstring på de senaste åren har vuxit så betydligt, som den vanliga tillgången i marknaden icke har kunnat räcka till, och hvilken har medfört det missförhållande mellan tillgång och efterfrågan, som har uppjagat stenkolspriserna till en punkt, som : står ofantligt mycket mer öfver de vanliga sten-Å kolspriserna, än den nuvarande förbrukningen står öfver den vanliga. Det var först sedan kolpriserna af nyssnämnda skäl hade stigit så, att Arg skördade en oerhörd vinst och på ort tid förtjenade enorma summor, som kolgrufarbetarnes önskan att bli delaktige i denna ofant. liga extraförtjenst föranledde de arbetsinställningar, som på den senaste tiden ha förorsakat en minskning i produktionen. Frågas nu, om kolpriserna fortfarande skola hålla sig på den punkt, de nu ha uppnått, kunde . let väl vid första ögonkastet tyckas, som om orufarbetarnes stigande anspråk och den dem redan till en del beviljade högre dagspenningen måste göra de höga priserna stadigvarande. Men : det måste härvid märkas, att arbetet i kolgruf-l: vorna är af så simpel beskaffenhet och erfordrar så ringa öfning och tekniska insigter, attnästan hvem som helst kan begagnas dertill, och att följaktligen grufarbetarne icke i längden skola kunna erhålla högre dagspenning än andre arbetare. Blott så framt den allmänna arbetslönen stiger i samma grad som grufarbetarnes och derefter håller sig på denna högre punkt, skola stenkolspriserna kunna hålla sig höga på grund pf produktionskostnaderna. I motsatt fall skall bearbetningen af stenkolkgrufvor gifva en så mycket större vinst än andra yrken, att kolproluktionen snart skall ig På til ett omfång, som ullkomligt svarar mot den ökade efterfrågan, och då skall priset falla lika hastigt och starkt, som det har stigit. Dertill kommer, att detta resultat skall befrämjas på två vägar: dels skall let höga stenkolspriset medföra en inskränkning kolförbrukningen i industrien genom bränsle: s vesparande maskiner, och dels skall den högre urbetslönen förmå grufegarne att i så stort omång som möjligt införa maskiner i kolgrufvorna. Det är således skäl att antaga, att en reaktion ke skall låta vänta på sig så öfvermåttan länge.: i