Aftonbladet – 18 juli 1873, sida 3

lig lords bekantskap, synnerligen som ka hoppades att i honom se en själsförvandt. Treflig karl, har jag hört sägas, och e rask jägare; röker som en gkorsten oc dricker neg då äfven sitt glas med smak, När således koleran var i det närmast förbi, begaf mr Trebooze sig till Penalv Court och presenterade rig sjelf, halft kry pande, halft stortalig, under en mängd a ursäkter, emedan han ej redan förut had afiagt ett besök hos sin nya granne, me ser ni, mylord, min hustru är så fördömd rädd för smitta, sade han, hvilket var el follkomlig osanning. Sedan han framstam mat en och annan osmaklig artighet til Scotbush för dennes behjertade handling av stanna under färsoten och denne svara i skämtsam ton, växte hans mod och ba försökte sig i en fri och lätt tom, fingrade mylords dyrbara Habanmas, framkastade er tydlig vink om att han icke skulle ba något emot att genast röka en; hvilken vink dock lika litet förstods gom förslaget antogs om ett vad att mr Trebooze skulle på sitt ir ländska sto kunna sätta öiver muten kring Aberalvas rådstuga. Som sgquiren seder mera yttrade till mr Creed, satte mylord bonom alldeles fördördt på hasarna genom att prisa Tom Thurnall som en ovärderlig man, en riktig skatt på en sådan afsides be lägen ort och ett bättre och trefligare säll skap än nittionio af hundra; han böxjade kte: känna sig obesvärad, då Sgotbush frågade om hans. utterhnndar, hvilka mylord hör mycket prisas al gamle Tardrew, och föl ännu ou gång in i den låga, skroderande jägarstilen, som tillhör de sämre af yrket. Sedan Trebooze åter rest och Scotbush sammånträffat med Campbell och Tom, be rättade han för dem om squirens besök. Ru ruskig Ägar, sade kan; bjöd till att