Aftonbladet – 18 juli 1873, sida 3

den 4 Maj och först den 5 samma månad kom jag till stället der händelsen passerat: som då 7 dagar förflutit sedan Snabbs försvinnande, kunde jag ej med det ringaste, hopp om framgång verkställa nägra efter forskningar efter honom. Han var kommenderad ombord såsom sjukvaktare. Den 6 Maj fortsattes slädfärden och vägen togs genom Brandewijn-bay och öfver dess botten befintliga långland mot Parryön, dit vi, efter några svåra dagsmarscher i drif.isen, framkommmo den 16 Maj. Härifrån återvände sex af professor Nordenskiöld förhyrda man, hvilka under tiden försett oss med proviant. Sedan en depöt af proviant för 7 dagar derstädes nedlagts, fortsatte vi. nu utgörande 11 personer, medtagande 45 dagars proviant, färden mot Phippsöns NO.-udde. på lat. N. 80 gr. 42, dit vi framkommo den 18 Maj. Från ett högt berg vid samma udde visade sig drif-isen mot norr vara af den svåra beskaffenhet, att vi insågo omöjligheten att, med så små distanser, som vi ibland drif-isen med våra tungt lastade slädar (280 skålp. per man) kunde per dag framkomma, uppnå någon högre latitud, hvarför beslöts att i stället gå till Kap Platen och sedan långs Nordostlandets ofullständigt kända nordkust, hvarifrån vägen skulle tagas öfver Nordostlandets inlands-is, en vandring af stort vetenskapligt intresse. Planen att gå mot norr var särdeles svår och ledsam att öfvergifva, isynnerhet då denna ingick i programmet för expeditionen såsom ett af hufvudmålen; men nödvändigheten tvang oss härtill. Genom sednare åf oss vunnen erfarenhet att gå i drif-is har visat sig, att vi ofta på en dag ej kunnat komma fram mera än !e engelsk mil, ibland mindre. Om man antager, att vi, oaktadt vi endast hade 45 dagars proviant gått 25 dagar mot norr och sedan på 20 dagar hunnit återvända samma väg, och att vi i medeltal per dag gått framåt ända till 2 engelska mil, så skulle vi kunnat avancera 50 engelska mil, eller komma till en latitut af 81 gr. 32. Då Sofia 1868 uppnådde 81 gr. 42 och flera andra fartyg sommartiden kom mit norr om 81 gr. samt Parry 1827 med bätar uppnådde 82 gr. 45, så visar det sig, att vi ej utan skäl vände, då nemligen allt hopp om att komma nordligast eller lika nordligt, som Parry före oss, var fullkomligen försvunnet. Deremot kunde vi på den sist af tvång beslutna färden dock uträtta nägot. Jag är af den öfvertygelsen, att äfven om renarnå funnits i behåll, vi med desamma i denna is ej kunnat uppnå någon högre latitut. Vi hade i den mellan Martins-ön och Kap Platen befintliga lägre och mera lättpasserade drifisen hopskjutna isvallar af ända till 36 fots höjd att öfverstiga; vi fingo der ordentligen hugga oss väg och kunde, för att komma öfver en sådan, eller 50 till 100 fot framåt målet, få använda 1 Å 2 timmar. Nordost-landets inlandsis bestegs af 088 den 1 Juni; och upptog vår vandring der 15 dagar. Den största höjd, vi der uppnåddae, var 1800 till 1900 fot. Isen var iallmähet jemn, men på sina ställen tätt genomskuren af sprickor, i breåd varierande från nägra tum till 50 480 fot; djupet var i somliga af dessa så stort, att man ej kunde se botten. Vi nedkommo från inlandsisen vid bötten af Vahlenbergs-bay den 15 Juni. Derifrån gingo vi dels på is, dels på land och dels på glacierer utefter Hinlopens östra kust till Shoalpoint, hvarest vi framkommo den 23 Juni. Samma natt begaf jag mig jemte 2 man med båt öfver Hinlopen och inträffade här den 24 Jnni efter 52 dagars frånvaro. Under slädfärden bafva astronmiska ortbestämningar och magnetiska samt me teorologiska observationer dagligen gjorts, då väderleken detsamma medgifvit. Väglängden, som under samma färd tillrygga: lagts, är omkrivg 350 eng. mil. Vid min hemkomst underrättades jag om att vår öfvervintringsplats den 12 Juni besökts af en engelsman från London, M:r L. Smith, som flera föregående somrar besökt Spetsbergen och som i år med ångbarkskeppet Diana ämnar försöka framtränga mot nordpolen. Han förärade expeditionen säåsom förfriskning åt manskapet en storartad present af conserver, färsk potates, lime juice, rhum etc., till ett ungefärligt belopp af 1500 rår rmt. Tvenne vid Greyhook öfver vintern qvarblifna föngstmän, skepparen Matillas och kocken, hafva der påträffats döda i ett tält; deras loggbsk är förd till den 18 Februsri. Norska fångstfartyget Finnmarken, skepparen Mattiesen, har söndagen den 22 Juni förlist i Hiniopen, Aila man äro bergade och befinna sig nu här och återvända med ångfartyget Onkel Adam till Norge. Öppet vatten har nu närmat sig så myeket, att fartyger nu kunna gå till sjös. E. M:ts brigg Gladan afgår härifrån i dag; men som för Polhem finnes full proviant till i början af Augusti, och då professor Nordenskiöld fäster synnerlig vigt vil att så länge som möjligt qvarstanna här, för att norr om 80:de breddgraden verkställa lodningar och draggningar, så återvänder jag från Spetsyergens nordkust först i halfva Juli månad och hoppas inträffa i Tromsö omkring den 1 Augusti. Professor Nordenskiöld och de öfriga af slädexpeditionens deltagare anlände hit den 29 Juni, Helsotillståndet iom Polhems besättning är nu tillfredsställande; några få, nu häfda, skörbjuggsfall hafva de sista månaderna viBat sig. Moszel bay den 29 Juni 1873.