Aftonbladet – 18 juli 1873, sida 3

är jag viss. En mera renhjertad och äde menniska har jag aldrig sett. När kunna vi flytta honom? Gerna i morgon dag, om han går ir derpå. Ni kunna utan tvekan resa då alle sammans och öfverlåta åt mig att uppsätt: listor på döda och sårade, Koleran är slut tta dögar utan ett enda nytt fall. Nu reds vi oss godt. Jag är glad öfver att pikom mer med oss i dag. Jag tänker blott e hundarne komme på spåret; sedan går jag tillbaka och skat far Headley sin frukost. Nej, nej; ni får det inte, sir; ni behöf. ver en, dags uppfriskande tidsfördrif i skog och mark, Inte hälften så mycket som ni sjelf, dok: tor, Dessutom känner jag mig inte i dag hågad för jagt. Hemta ni er äring ur sko gen och floden och lät mig tillse vår patient. Jag förmodar ni äro hemma till middagen ? Mycket säkert. Och de båda herrarne gingo med raska steg framåt gatan, veko af utåt landet och så vidare långs dalen framåt Trebooze. Ty Trebooze af Treböoze hade bjudit dem, lord Scotbush och några till att deltaga I en utterjagt, och just denna dag skulle jagten ega rum, : Trebooze hade kunder de förfiutna båda vec korna varit jämmerligen pinad och sliten mellan sin fruktan för kolera och sin ön skan att göra visit hos lord Scotbust. Som en af ortens egendomsherrar är det naturligtvis rätt och höfliigt af mig. Visst är han en whig och har för mig inte mera he: tydelse än hvilken rea gom Relst, men man bör ej läta politisk skiljaktighet imBonera, ytsrade Trebooze till sina vänner; med hvilket ordande han sökte förgylla sin småsianade fåfönga I att fika efter en verk