Aftonbladet – 18 juli 1873, sida 3

dödes bädd slutade Frank den påbörjade ce remonien. Efter dess slut steg Grace upp, kysste deu kallnade pannan och gick, utan att säga evt ord. Fomo, rade Frank hviskande, följ mig ut i nästa rum.v Tom hörde kvappast hvad Frank hade sagt, annars skul!o han svärligen ha svarat som han gjoråe: : Min far deltar ock i kommunionen. En vacker, gammal plögsed är det — Huru Tom ämnat afsluta meningen, veta vi ej. Han stannade nemligen tvärt och utbrast: Hvad nu? Hvad skall det betyda? Jag visste det, sade Frank. Förlåt mig! Ty han drogs ihop nästan dubbel och kramade Phurnalls arm härdt under ett våldsamt anfall al smärta. Pratl... Åh, det är inte möjligt!.... Så der, nu är ån ja rask igen? För en stund. Jag förstår mycket nu. Besynnerlig känsla! Kan du tänka dig en sådan känsla, som om en värja rändes in i ena sidan, just i veka lifvet, och slets ige nom kroppen med föste och allt samt droga ut i den motsaita sidan? Jag har sjelf erfarit det två gånger: der för torde du nu vara god och tiga sat gå till sängs, Toga förebud? ö Jo — nej — det vill säga i morgse, men jag hade glömt det, Stor sak! — det är alltsammans glömdt om hundra är! Nu igen Gud bjelpe mig!s Hm! brummade Thurnall för sig sjelt Hellre ville jag mistat ett helt dussin a dessa sjillfskare, dem ingen saknar och som ba det bäst här dö slippa ifrån lifvets släp men don bär presten! Öch just np, då hat var ph väg al bli en mani