Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

tygens uppvarmning har varit viaa mindre än vi beräknat, Det återstående kolförråt. Idet är derföre fullt tillräckligt, ej allenast y-Iför återfärden hem, utan äfven för de utflygter, som nästa vår och sommar kunna tl komma i fråga. Deremot har ett ledsamt att samtliga renarne under ovädret, som dref isen ned mot BSpetsbergens nordkust, rymde och sedermera ej kunnat återfinnas, oaktadt talrika expeditioner för detta ändamål blifvit utsända i alla riktningar. Endast en enda ren återvände efter nägra veckors frånvaro, med ett stort sår på ryggen, förorsakadt antingen af ett fall utför en fjellsida eller af en björnram. Såret är numera läkt och renen har blifvit mycket fet. Oaktadt den står ute, bunden och utan skydd, trifves den synbarligen godt, och den hitförda mossan tyckes smaka den förträffligt. De farhågor man hyst för möjligheten att under vintern vid denna latitud föda renar med hitförd mossa hafva säledes visat sig ogrundade. Renarne hade helt säkert varit för oss af stort gagn till utflygter åt alla häll, i synnerhet på inlandsisen, och deras förlost är derföre mycket att beklaga. Om väderleken fortfarande biir lika mild som hittills, är det dock sannolikt, att vi komma att börja vår polarfärd med åängbåt, i hvilket fall renarne blifvit af mindre gagn, enär vi väl till en början, efter det vi lemnat fartyget, måste framgå öfver brutna isfält. Vanligen är norra kusten at Spetsbergen temligen isfri ännu i början af Oktober. Detta år inträffade dock redan i medlet och slutet af September en så sträng köld med N. och NV. vindar, hvilka drefvo isen mot Spetsbergens nordkust, att hafvet utanför frös till så långt man kunde se frän de bergshöjder, som omgifva Mosselbay. Med anledning häraf väntade vi oss en mycket bister vinter, en förmodan, som dock bhittills icke besannats, enligt hvad vidfogade tabell utvisar. Temperaturen vid Polhem: Medeltemp. Max. Min, 1872 Sept. — 1194, —204, —2992, OC. Okt. —129.6. —09,6. —279,2, Nov. —892, — 429,6, —199.5, Dec. —149.5, —39,4, —269,6, 1873 Jan. 1:g—26:e —119,3. 4396. —320,4, Vintern -har således härstädes hittills icke varit kallare än en vanlig vinter i trakten af Gefle. Allt sedan början af September har någon daglig tempera -Iturvariation icke varit märkbar, d. v. 8. någon i regeln återkommande temperatur skilnad melian dygnets olika timmar existerar ej härstädes under den mörka ti-l den, Plötsliga temperaturvexlingar äro dock mycket vanliga och ofta rasa mycket svära, i synnerhet sydliga stormar. Fjorden (ej hamnen) utanför Polhem blef . Jåter isfrii början a? Novembar, och sedan l dess har äfven i sjelfva hamnen en plötelig islossning ofta egt rum, dock alltid under : Iså ogynnsamma förhållanden (köld, storm och mörker), att någon möjlighet för Gladan och Onkel Adam ej förefannits att löpa återvända hem. Polhem för att göra en utflygt norrnt. Utom löjtnant Palander medij 13 mån, följa löjtnanten vid italienska ma : rinen Parent och jsg med Polhem. Vår af sigt är att bogsera Gladan till Norsköarne ? samt att derifrån göra en färd så långt! norrut som möjligt, dels för djuapdraggningar, )! dels för att taga reda på gränsorna för? polar-isen under denna tid af året. D:r Envall, Kjellman och Wijkander ! blifva qvar vid viaterqvarteret för att un-4 sedan den 12 September, åe magnetiska sedan den 13 Oktober, Dessutom verkställas ! efter öfverenskommelse med den fysiska institutionen i Upsala magnetiska observatio-! ner hvar femte minut den 1 och 15 i hvarje 2 månad, samtidigt här och i Upsala. Då nå-d gon polarexpedition aldrig förat öfvervin? trat vid en lativud så Hordlig som vår (denb berömde amerikanske polarfararen d:r Kanese öfvervintringsplats i Smitha Sound låg vidl)h 789 38 N.L., hans efterföljares Hayes och de engelska polarfararnes äunu sydligare), så bör en nästan fullständig magnetisk och!u meteorologisk årsserire från det vid 799 53 )2 N.L. belägna Polhem blifva för vetenskapen IY af stort gagn, i synnerhet som någon öfvervintring af örlogseller vetenskapsmän ilt gamla verldens polartrakter aldrig förut egt : rum. Löjtnant Parent och dr Wijkander hafva jl flitigt sysselsatt siz med iakttagelser rörande d norrskenet och dess spektrum, hvarvid de jti till läget bestämt sju särskilda linier; hvilka få enligt Wijkanders iakttagelse härstädes fullkomligt öfverensstämma med spektrum afd den nedre föga lysande delen af ljusläganXt (Mozzens kalspektrum). Deuna iakttagelse bi lemnar ett vigtigt bidrag till. kännedomen I om ett storartadt och ännu gåtfallt natur-d fenomen. Bland annat antyder den, att ettd sammanhang möjligen eger rum mellan norrfr skensfenomenet och nedfallandet af det kos-he miska stoft, innehållande kol, jern, m. m.,P! hvarom jag i ett föregående bref ialat.M Sjelfva den hittills oförklarliga omständig-) heten, att man i olika trakter eller vid olika j2: tillfällen erhållit olika beskaffade spektra!e för detta vackra ljusfenomen, beror kanske M: endast på den olika beskaffenheten af detu stoft, som nedfaller och förbrinner vid denji8 elektriska urladdning, som ytterst betingar ds norrskenet. at Under vinternatten tyckes norrskenet här-2at städes vid sydliga vindar vara i det när: maste permanent, hvaremot det är mindrear ljusstarkt än starka norrsken i sydligare trakter. Öfverhufvudtaget har det en heltf annan prägel, hvilket möjligen beror derpå,v: att härden för detta ljus här ligger närmare vi jordytan än i sydligare trakter. Jag hop-d6 pas att vi under vinterns lopp skola blifva)b: i tillfälle att bekräfta detta genom direkta ?! iakttagelser, hvartill förberedelser redan)P: blifvit vidtagna, Dessutom hafva åtskilliga andra under-m sökningar under vinterns lopp blifvit verk. vö ställda, af dr Wijkander rörande luttelektriciteten och jordtemperaturen, det förram med en enkom för denna expedition af ad-jm junkten Holmgren i Lund konstruerad ytterst j de känslig apparat ); af fartygscheferna G. v.sk Krusenstjersa och L. Palander rörande ebb ih och flod; zoologiska och botaniska arbeten, jbö undersökningar rörande isbildningen, rörande norrskenets inverkan på de magnetiska jen konstanterna o. sg. V. oc I planen för denna polarexpedition ingick att under loppet af vintern anställa draggningar för utrönande af djurlifvets förhållande i hafvet under den mörka tiden. ri Dessa draggningar hafva kunnat utföras ilfö en vida större skala än jag vågat hoppas, de dels i öppet vatten, men för det mesta under isen, nästan hvarje helgfri dag, och den2 de