Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

gick in i sitt sofrum och stod icke upp från sin knäböjande ställning på två timmar; gick derefter till den nämnde Pennington och derifrån till andra lidande. Då Tom klockan fyra på morgonen åter träffade honom, var han lugn, frisk, nästan glad. Du är en man, tänkte Tom; jag tror ibland: mera än en man; — åtminstone är du bättre än jag. Tom hade haft rätt i sin fruktan att efter dagens hänförelse en afmattning torde inträda; han misstog sig blott om personen. Då han på natten, efter. sitt samtal med Campbell, gick hem, stod Headley vid dörren till apoteket och väntade på honom. Något nytt sjukdomsfall? Har du sett Heales? Jag har varit inne och gjort bön med dem. — Frubkta inte; jag glömmer ej så snart dagens lärdomar. Gå då till sängs. Klockan är tolf. Inte ännu någon hvila! Jag önskar att du skall besöka gamle Willis; det står inte rätt till med honom. Så der, ja! Jag kunde tro att den hederlige gubben skulle taga lifvet af sig. Han har ansträngt sig för mycket och ännu litat på sin gamla förmåga sedan sjömanstiden att kasta sig på bädden och taga sig en stunds hvila då och då. Jag har varnat honom gång på gång, men han har varit så präktig och uthållig vid sjuksängarne, att man knappt haft hjerta till att hindra honom. Dessutom har ingenting förmått skilja honom från hans barn. Det undrar jag inte på! tänkte Tom för sig sjelf. Är Grace nu hos honom ? Nej; han kände sig sjuk, gick hem och ville ej höra talas om ätt oroa höpne,a