Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

vi voro, då hvarje man hade nära 200 skålp. att draga. Den sträcka vi hvarje dag tillryggalade, blef i medeltal 7 eng. mil. ,. Den 24 Okt. framkom jag. till fångstfartygen vid Greyhook, hvilkas skeppare meddelade: att 17 man af deras manskap den 8 Okt. afgått med 2:ne bätar öfver isen vestvart, för att från Norsk-öarne, der öppet vatten borde anträffas, roende längs Spetsbergens vestkust, söka framkomma till Tsfjorden och antingen bosätta sig i det der befintliga huset, eller ock om nägot fartyg vid deras framkomst ännu fanns qvar, då ätfölja det till Norge; att de instängda norska fångstfartygen voro: vid Greyhook jakten Elida, skeppare Matillas, 10 man; jakten Drageducker, skeppare Andersson, 10 man; jakten Svanen, skeppare C. Johansson, 6 man; jakten Helene, skeppare Myra, 11 man; vid Welcome point slupen Fredrika, skeppare Knudsen, 11 man; slupen Pepits, skeppare N. Johansson, 10 man, summa 58 man; att deras mat icke kunde räcka till den 1 December, som först uppgifvits, utan endast till omkring halfva November, hvarföre de anhöllo att få komma till oss och erhålla mat från den 10 November, tilläggande, att ed ville så mycket tidigare lemna oss nästa vär. På denna deras framställan kunde jag ej göra annat än hvad menskligheten bjöd, nemligen önska dem välkomna och framhålla för dem vär egen belägenhet och att de derföre ej gerna kunde vänta annat än hvad som dem i skrifvelsen af den 1 Oktober var lofvadt. Slutligen uttalades den åsigten, att det var omöjligt för deras fartyg att komma loss 1872, emedan den dem närmast omgitvande isen var af den groflek, att den ofta ända till 3 famnar höjde sig öfver den tunnare bredvidliggande, och genom storm och isdrift blifvit långt nppskjatna på grund. Den 26 Oktober äterkom jag till huset i Mosselbay, efter att på fem dagsmarscher, hvilka genom den då rådande korta dagern voro inskränkta till cirka 8 timmar pr dag, hafva tillryggalagt bide bortoch hemvägen eller tillsammans 36 eng. mil. Under tvenne af dessa 5 dagar var temperaturen — 28 grader Celsius, hvilken köld ej kändes i nägon mån besvärande, hvarken under den tid vi voro i rörelse eller under nätterna, då vi sofvo i ett tält på polarhafvets is. Det enda obehag, vi hade i tältet, var att vår andedrägt förvandlades till rimfrost, hvilken fästade sig på inre. sidan af tältet och vid den ristning, som uppstod då det blåste, nedföll som ett tätt snö fall i våra ansigten. Under vägen till och: från Greyhook syntes hvarken öppet vat-l: ten eller någon vak. (Slutet följer.)