Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

eller tillsammans 36 eng. mil. Under tvenne af dessa 5 dagar var tem Iperaturen — 28 grader Celsius, hvilken köl Jej kändes i nägon mån besvärande, hvar ken under den tid vi voro i rörelse elle under nätterna, dk vi sofvo i ett tält p polarhafvets is. Det enda obehag, vi had i tältet, var att vår audedrägt förvandlade till rimfrost, hvilken fästade sig på inre si dan af tältet och vid den ristning, som upp stod då det blåste, nedföll som ett tätt snö fall i våra ansigten. Under vägen till och från Greyhook sgyntes hvarken öppet vat ten eller någon vak. (Slutet följer.) Efter G, H. T. meddela vi här nedan de första af de i gär omnämnda brefven från professor A. Nordenskiöld till grosshandl Oscar Dickson, så lydande: Polhem, Mosselbiy den 23 Febr. 1873 Hr grosshandlare! Af ett föregående bref och telegram, som. enligt hvad jag hoppas, lyckligen framkom. mit, känner hr grogskandlaren redan, att så väl briggen Gladan som ångbåten Onkel Adam i medlet af Sdptember, oförmodadt och på ett sätt, som är exempellöst i Spets bergens fångstannaler, blefvo af sammanfrusen drif-is instängda i Mosselbay. Ej nog dermed den 30 September kommo åtskilliga fångstmän till oss och berättade, att äfven sex med 58 man bemannade fängstfartyg blifvit instängda af is, fyra vid Greyhook, två vid Welcome-point. Deras ärende var att höra åt, om de kunde erhålla proviant för vintern — sjelfva hade de qvar lifsmedel endast för nägra få veckor. Jag bifogar här det skriitligt affattade svar vi gäfvo dem 1). Fångstmännen kade kommit hit till fots öfver Wijde Bay, som i slutet af September var fullkomligt isbelagd, och återvände den 2 Okt. samma väg. Några ögonblick innan de bröto upp, föll det mig in, att så osannolikt det än såg ut för det närvarande, en möjlighet i alla fall förefanns att genom dem meddela sig :med hemlandet, det att antingen de instängda fångstfartygen kunde genom någon oförmodad förändring i isens läge komma loss, eller ock det parti af fångstmän, som ernade sig till Isfjorden, kunde der möta ett fartyg och med det ätervända till Norge. Jag sände derför med dem en del af den post, som skulle sändas med Onkel Adam, med tillägg af åtskilliga i största hast nedskrifna telegrammer. Då hafvet, men beklagligen ej den bugt, i hvilken vära fartyg ligga för ankar, några veckor derefter blef isfritt, och då fångstmännen sedan dess icke hörts af, oaktadt deras lifsmedel redan längesedan mäste hafva tagit slut, så förmodar jag, att de lyckligen återkommit till Norge och att mina bref framkommit 2). För säkerhetens skull vill jag här upprepa, att huset i medlet af September var i det närmaste färdigt, att alla man då voro raska och vid godt mod, renarne välbehållna, provianttillgången och kolförrådet rikligt, allt så bra som möjligt. Efter den 15 Sept. och isynnerhet sedan vi fingo underrättelse derom, att en mängd fångstmän, utan)tillräcklig qvantitet litsmedsel för vintern, voro instängda i vårt graviskap, blefvo dock utsigterna dystra nog. Det var omöjligt att af expeditionens för 21 man afsedda, men mycket rikligt rilltagna proviantförråd lemna fall ranson t öfver 100 man under 9 till 10 månader, i synnerhet som nägon utsigt att i väsentlig mån öka proviantförrådet genom jagt ej förefanns, emedan allt större villebråd i dessa trakter under sommarens lopp blifvit utskjutet af den massa fångst män (bland hvilka en engelsk sportsman, som tillbringar vintrarne i Rom och sommarn i polartrakterna), som sistl. ovanligt isrika år lågo inspärrade i dessa trakter från Jani till September. För att under vinterns lopp kunna nära detta betydliga antal personer, blefve derför en alltför stor förknappning i den dagliga ransonen nödvändig, hvilket åter enligt all sannolikhet haft en skörbjnggsepidemi till följd. I fall ej undsättning i tid erhållits, var det derför att befara, ej alienast att mänget menniskolif skulle gä förloradt, utan äfven att hela expeditionens ändamäl skulle helt och hållet förfelas. Sedan fångsmännen icke hörts af och sedan Gladan och Onkel Adam sannolikt få tillfälle att återvända tidigare än vi förmodat, är provianttillgången fullt tillräcklig till nästa Oktober. Någon sådan undsättning af regeringen, hvarom jag i mitt senaste härifrån afsända telegram ansåg min skyldighet vara att anhälla. behöfver derföre numera icke ifrågakomma. Huru rikligt expeditionens utrustning varit tilltagen, visas emellerkid deraf, att en möjlighet förefunnits att åtminstone nödforfteligen härstädes lifnära ett fem gånger större antal personer, än först afsedt var. Den 1 Oktober inflyttade vi i vårt nya hus, Polhem, som är rymligt, bedvämt och 1) Detta svar förekommer i löjtnant Palanders rapport. 2) Dessa bref äro ej framkomna. Red. at Hand.-Tidn.