Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

Snr SSR ; a gamle mannen låg en stund alldeles ys Jag befarar att. det är sjelfviskt, men det är så att — jag skulle inte bedja derom, ifall jag.ej vore döende. Jag önskade få taga nattvarden ännu en gång tillsammans med mitt kära barn, innan jag dör. Så fort Thurnall kommer åter, sade Frank, skall jeg gå att hemta henne. Hvarför ni sjelf, sir? Gamla Sara är nog villig att gå I detsamma kom Thurnall, Jag går efter miss Harvey. Hvar är hon, kapten? Hos Johanna Headon, hvars två barn ligga sjuka. Vänta, inföll Tom; det är ett riktigt pestnäste, alldeles bakom Treluddras gård. Tag ett glas konjak, innan du går. Nej, tack; inte något bränvinsmod, gvarade Frank och gick. Han hade ett par ord att säga Grace Harvey och de mäste sägas straxt, Han gick framåt den tysta gatan, vek af uppför en trappa, huggen i berghällen, tog så vägen genom stengallerier och täckta gångar, sädana man ofta ser dem, regellöst och utan begrepp om någon byggnadsstil, anbragta nedanför bergväggar vid vårt lands fisklägen, samt inträdde slutligen i en qvaf och osund koja, hvars dörr stod vidöppen i ett fåfängt hopp om frisk luft. En qvinna kom honom till mötes med sammanknäppta händer och glädjetårar i sina ögon. De äro bättre, sir! De äro bättre! An: nars hade jag nog skickat bud efter er. Aldrig kunde jag tänka att ni skulle komma så här midt i natten. En mild röst hördes från nästa rum. Det vär Grace. Nu beder hon för dem. Alla medika