Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

pagnen slutligen beträffar, så bedrifves till verkningen deraf i en för hvarje år all större skala, och om icke den jag drack Sonoma i mitt tycke var jemförlig med de! fransyska, så är det möjligt att förestånda ren för fabriken hade rätt, då han påstod att när vinstockarna fått tillbörlig ålder denna skilnad i goåhbet, som ban sjelf er kände, skulle utjemnas. Priset på de californiska vinerna äro un derkastade betydliga fluktuationer, hvilket man lätt kan finna, då priset på produk. tionsorterna stundom underskrider det för samma qvantitet mjölk. De ställa sig emel lertid nu ifrån 25 cent upp till 1 dollar pr gallon, beroende af ålder och godhet: champagnen betalas med från 6 till 15 dollars pr dussin helbnteljer. De piatser, dit den direkta Californiska vinexporten hufvudsakligen går, äro England, Centralamerika, Mexico, Panama, Ho. nolulu, Kina, Japan, ryska besittningarna, Peru och britiska Columbien. Jag hade nöjet att i Sonomadalen träffa på åtskilliga svenskar, de flesta inne ivinbusiness i en eller annan riktning. Så beäref hr C. W. Läöbeck, en af Californiens pionierer, en icke obetydlig wvinodling på sin vackra farm, som egentligen var en enda stor trädgård och herrar J. G. Wilson och J. Lind försäljnirg af viner. Alla tre äro välmående och re spekterade och hafva sedan många år till baka vistats i den vackra Sonomadalens centrum, Sonoma City, som räknar omkring 5 å 600 invånare. I öfrigt är det goåt om svenska arbetare å de kringliggande vingårdarne och mejerierna. Den aflöning de åtnjuta är 30 gulddollars i månaden samt mat och husrum. Åtskilliga af dem jag talade med försäkrade, att de med lätthet kunde lägga utaf omkring 1000 rår svenskt om åretoch nästan alla talade om såsom sitt käraste önskningsmål, att, när de fått ihop 4 eller 5000 rdr, fara hem till Sverige igen och köpa en liten jordlapp. Men om jag nu talar om att i Sonomadalen dessutom finnas 5 andra representanter af. vårt fosterland, nemligen 5 tvåvånings trähus, uteslutande bestående af svenskt trä, med hvarje spik, gängjern och dörrlåg af svensk tillverkning, samt slutligen äfven uteslutande uppförda af svenska arbetare, och ytterligare tillägger, att dessa hus äro mer än 20 är på den plats, der de nu i oförindradt skick qvarstå, så torde väl mången kt Aftonbladets läsare tvifla på hvad jag säger. Men så är det emellertid. År 1849 com nemligen skeppet Donna Maria, fördt M kapten Slöör, till San Francisco, åå endast Nn by, och, så vidtjag har kunnat erfara, var let antingen befraktadt eller ock egdes det af umera aflidpe grossh. Liljewalth, hvilken, som bekant, inlagt så mycken förtjenst med fseende å öppnandet af nya marknader för åra produkter. Bland den last, som Donna Maria då innehade, var äfven fullt färdigs sjorda hus, eom endast tarfvade uppsättning. Jet var den ofvannämnde hr Läbeck som lå köpte 5 af dem för 500 dollars stycket, ch sedermera med svenska händer planteade ut dew i Sonomadalen. Det ena står å hans egendom såsom ett för honom kärt inne från fosterlandet, i fullkomligt oförndradt skick, och jag skäms icke att beänna, att jag kände mig varm om bjertat, är jag gick igenom detsamma, der det stod anspråkslöst men solidt liksom detland, frän vilket det hemtat sitt ursprung. H. N.