Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

j polär, det vill säga under 10 dygn går der liksom solen om sommaren, icke under hc risonten. Då månen ej lyste, var det unde December och början af Januari alldele mörkt äfven middagstiden; men nu mera ä gryningen vid middagstiden så stark, at man utan svårighet i det fria kan läsa grof tryckt stil. Den mörka tiden är sålede snart slut. Den har förgått ytterst hastig — tack vare trägen sysselsättning med stu dier, meteorologiska och magnetiska obser vationer, draggningar m. m. Äfven man ekapet har hela tiden hållits till träget ar bete — nödigt, om sådant funnits, i anna fall onödigt eller för ändamålet påbittadt Detta torde i väsentlig mån hafva bidragi till den förträffliga. anda, som hela tiden va rit rådande bland invånarne i Polhem. Straxt före och efter solens nedgång fö retogs ätskilliga utflygter och slädfärder af lapparne för att uppsöka renarne — en gång till bottnen at Wijdebsay, en an nan gäng öfver inlandsisen till Sommebay och derifrån till Ostfjorden i Wijdebay; a! mig ett stycke söder ut längs med stranden åf Wijdebay för att uppsöka nägra till åter finnande af reparne utsända, men alltför länge uteblifna lappar; af Palander tvärs öfver den då isbelagda Wijdebay till Grey book och åter, för att höra åt huru fångst männen befunno sig. Åtskillig under dessa senare färder vunnen erfarenhet torde vid vära framtida isvandringar komma oss till nytta. Vid Palanders besök voro fångst männen raska och förklarade att de ettpal veckor derefter ernade komma öfver till Polhem. Sedan dess hafva de ej hörts af hvaraf vi draga den slutsatsen, att de kom mit loss och ätervändt till Norge. Då Pa lander ätervände hade luftens temperatur sjunkit till —28, utan att hvarken han eller manskapet (5 map) kände någon olägen: het deraf. Vid Greyhook träffades bland andra skepparen Mattilas, som sade sig un: der 42 somrar hafva idkat fångst vid Spets bergens kuster utan att någonsin hafva rå kat ut för ett sådant isår som år 1872. Oaktadt hafvet utanför oss är isfritt äro vi dock öfvertygade derom, att man ett stycke läpgre norrut möter ett oafbrutet isfält, tillräckligt fast för vår tilltänkta isfärd, och vi hysa fortfarande oförminskade förhoppningar rörande det resultat densamma bör lemna. Om tiden medger erna vi, in nan den egentliga polarfärden börjas, företaga en slädfärd öfver inlandsisen till Batt mer och Storfjor den och deritrån öfver Helis Sound till Gilesland. Högaktringsfullt A. E. Nordenskiötd.