Aftonbladet – 17 juli 1873, sida 3

Article Image
Idjurlilvet 1 haivet, längt ifrån att atstanna lunder den långa vinternatten, under denna tid kanske når sin kulminationspunkt och Idet oaktadt hafvets vatten längesedan är Jafkyldt till en temperatur af närmare — 2 lgrader. En granskning af de rika samlinfar, dessa draggningar lemnat, skall belt säkert gifva zoologen månget nytt uppslag rörande de evertebrerade djurens lefnadsförhållanden och utvecklipg. Jag tror till och med, att det faktum varit något oväntadt, att ett friskt och oförminskadt djurlif kan existera under en sådan brist på ljus och värme, som vintertiden är rådande i polarhafvet. Det tyckes till och med som om åtskilliga djur, hvilka helt säkert icke ega något medel att höja den iare kroppsvärmen öfver det omgifvande mediets, änna skulle kunna lefva vid en temperatur af — 109 till — 159? under fryspunkten. Ett märkvärdigt exempel härpå ser man härstädes under den mörka tiden. Om man nemligen vintertiden, härstädes framgår längs med hafsstranden, så sprides för hvarje steg man tager i den under flodtiden genomdränkta, under ebben torra gnön, som hbetäcker isfoten eller fjären, ett intensivt blåhvitt ljusskon kring fötterna, hvilket vid närmare undersökning visar sig härröra från millioper nästan mikroskopiska krustacceer, hvilka hafva sitt hufvudtillhäll i snödrifvorna och snösörjan vid sjelfva hafsbandet, Snö, ge nomdränkt af saltvatten, är tydligen dessa djurs rätta element, och jag har varit i tillfälle att med termometer öfvertyga mig derom, att de ännu lysa, då denna snös temperatur är — 109,2. Lufttemperaturen var då — 339. Det gör i sanning ett egendomlig intryck att under en bister vinterdag framgå i denna blandning af snö och lågor, bvilka för hvarje steg man tager stänkas åt alla sidor, lysande med ett sken, så intensivt att man vore färdig att befara, det skodonen och kläderna blefve förbrända. Genom fartygens instängning blef äfven botanisten d:r Kjellman nödgad att qvarstanna, och expeditionen har denna omständighet att tacka för ett af dess märkvärdigaste och vigtigaste veteiskapliga resultatar. Man hade väntat att algvegetationen härstädes skulle till följd af brist på ljus och värme, hvilka alltid ansetts för oundgängliga vilkor för växtlitvet, fullständigt afetanua eller afdomna under vintern. D:r Kjellmanvs granskning af de alger, som un-l: der vinterdraggningarne blifvit upphemtade, visar dock att detta ingalunda är fallet. Tvärtom framgår det af hans omsorgsfulla och med stor ibärdighet fortsatta undersökningar tydligt, att, oaktadt den fyra månader lenga af intet solljus afbrutna polarnattens mörker och oaktadt kölden under denna tid i hafvets vatten, en rik algvegetation alltjemt existerar, hvilken i sina vexlande former erbjuder den strängaste öfverensstämmelse, ski qvalitativt som qvantitativt hänseende, med algvegetationen under sommaren, och visar en lifskraft, som särdeles med hänseende till de företeelser, l: hvilka stå i sammanhang med fruktbildnin-)i gen, är ytterst påfallande. Mun kan härafl sluta: Avt algerna i motsats till fröväxterna egal: ett ytterst ringa behof af ljus, att för ut-ls vecklingen af ett rikt alglif en värmemängd af — 19 till — 29 är tillfyllestgörande äfendast i omärklig grad ökar deras lifsverksamhet. Det är lätt att inse, hvilken storl betydelse dessa slutsatser, grundade på en mängd, under den fyra månader långa vinternatten oafbrutet fortsatta iakttagelserd måste ega ej allenasti växtfysiologiskt, utan d äfven i växtgeografiskt hänseende. Bland annat hafva vi med skrapan från lå bafsbotten nupphemtat små fosfo:escerandes annelider, hvilka dock endast förekomma ! ganska sparsamt. Med anledning häraf fram-f kastades dena förmodan, att den massa orga-s nismer, at hvilken hafsbottren är betäckt,o möjligen skulls kunna utveckla kemiskt verkande men för menniskanus öga ej uppfatt-)I nänseende ersätta det direkta solljuset. Några försök, som dr Envall anställt, visa !l lock, att detta icke i nägon märklig gradiif: ir fallet. Han nedsänkte nemligentill hafs vottnen, på ett djup af omkring 2 famnar, mn hermetiskt tillsluten ofärgad flaska, inneiällände glasskifvor, öfverdragna med jode ad kollodium, på vanligt sätt behandlade ilt ilfverbad. Då dessa efter 12 timmar åter! A en under vintern varit alldeles ingen. I löstas blefvo dock några få renar skjutna, fvepsom utom en mängd annan fågel öfver li 00 ripor. Dessa tillhöra en stor och sär-n .eles fet art, hvars kött är mycket läckert, WY ill smaken något liknande gåsens. BSjelfvald ågeln förekommer här i vida större antaljfc n man hittills antagit, Den bor företrä-ni esvis högt upp bland svårtillgängliga stenös vid sidorna af fjellen, Sedan vinternsn örjan har den helt och hållet försvunnit, el vilket synes mig svårt att förklara, dålre en tydligen icke är någon flyttfågel. Un C er en ripjagt erhöll skytten, styrmannen li rån Gladan, Rhoden, i stället för den ripalS an trodde sig sigta på, ett ungt exemlar af fjellugglan (Strix nyctea), som sanolikt häckar på samma fjell som riporna,ls vilka tydligen härstädes utgöra dess förämsta föda och från hvilka den till färg;ckningen knappast kan skiljas. . Endastut ågra iå skälar och en enda björn hafvajd: kanten bar man dock under de senastelgi agarne hört skiik af sjöfågel, en antydan, tt polarländernas rika fågelverld snart är tt äter förvänta. der Rörande vårt lif i Polhem har jag fögalfå nmärkningsvärdt att omtala. Vårt hus äörlja rlikomligt raska, med undantag af konserator Sandberg, som genom-ett fall fråni!få inden erhöll en knäskada, och derpå genom 80 et stillasittande lif, som läkningen häraf!ki stingade, ådrog sig ett lindrigt anfall af!oc örbjugg; han är dock nu mera återstäld.ti! ö Kongl. Moj:ts brigg Gladan har en aflpi anskapet dött af recidiverad lunginflamm ation, hvilken sjukdora dock tydligen icke arit beroende eller förorsakats af det här-fa arande klimatet. Det otillräckliga utrym-A ct ombord på ett fartyg och kanske i viss sc ån den inskränkta ranson vi nödgats un-jfö erkasta oss, har äfven föranledt ett parte sörbjuggsfall bland Gladans besättning, st vilka dock nu mera äro häfda. På ång-lig åten Onkel Adam har nägot skörbjuggs-sk ul icke inträffat. Om man icke bor utilso 1 trång ksjuta, utan i ett rymligt husoli sh har en jemn sysselsättning, så är det) Ri ögnordiska klimatet äfven under vintern ris diigen ett af de helsosammaste på jorden. las Vid Polhem gär solen (refraktionen inbe-i tig iknad) under horisonten den 20 Oktober,l vi r att icke åter höja sig deröfver förr än lig n 21 Februari. Ea bergskedja, som i sömi or begränsar Mosselbay, gör dock vinter-ve atten för Polhems invånare ungefär 14lic agar längre (13 Oktober till den 1 Mars). )sk var fiortonde dac visar sie månen. för tri T)

17 juli 1873, sida 3

Thumbnail