att franska revolutionen skapat nya sociala klasser, gom voro kallade att utöfva politiska rättigheter mot de gamla klasser, som kämpade för ordningens upprätthållande. Det gifves, sade han tvenne Frankriken, af hvilka det ena är det revolutionära Frankrike. (Oro.) Gambetta erinrade derefter om rösträttens successiva utvidgande efter restanrationen. Hvarje valsystem skapar en ny social och politisk klass. Den all männa rösträtten var republikens eviga ära, och attentatet mot densamma af en reaktionär församling efter 1848 gaf förevändning till en statzkupp. Han förebrädde den nuvarande församlingens majoritet att äfven hon umgås med planer mot den allmänna rösträtten. (Bifall från venstern.) Det gamla samhället var ännu i besittning at den ledande makten, ehuru dess öfvervigt redan började försvagas. Det nya! samhället, som stödde sig på den allmänna rösträtten, sökte arbeta sig fram till lika: rätt och kunde endast i den demokratiska republiken finna sitt adreqvata uttryck. Grefve de Resseguior afbröt honom med! ntropet: Ni har ieke rättighet att tala om den allmänna rösträtten; ty det var ni som undertryckte den, då ni var vid makten! Gambetta fortfor att visa resultaten af den allmänna rösträtten och yttrade: Om I viljen en demokrati och viljen tilliotetgöra klasshatet, organiseren då republiken såsom demokratiens nödvändiga form! Jag vill för Frankrikes välfärd, att demokratien skall komma till makten. Han slutade med det yttrandet, att om någonting kan påskynda den omhvälfning, gezom hvilken makten ötverfiyttas på de nya samhällslagren, så är det just den regeringspolitik, som följts under de två senaste månaderna och som endast kan betecknas med ett namn — den gamla regimens politik. Gambettas tal, som mottogs med stormande bifall af venstern, bemöttes af justitieministern Ernoul, som yttrade: Den närvarande regeringen,skapad af församlingens majoritet, kan icke läta hr Gambettas ord passera utan en protest. Regeringen är! icke resultatet af en statskupp. Hon har icke proklamerat eller tillsatt sig sjelf. (Högljudda bifallsyttringar från högern och de bäda centrerna.) Finnande sitt stöd hos församlingen, som allena representerar nationen, ryggar hon icke tillbaka för attförsvara sin politik, som icke är en söndringens politik. Vi organisera icke tvenne Frankriken utan endägt ett enda, arbetande Frankrike. Vi vilja vara ordningens och frihetens tjenare. (Nya bifallsyttringar från högern.) Vi skola inlåta oss i en diskus sion angående vår politik, när helst församlingen önskarfdet. Ministern slutade sitt tal under stormande bifallsyttringar från högern och likaså stormande protester från venstern. Mötet upplöstes under allmän oreda. Under samma session anmärkte deputeraden Choiseul af venstern, att presidenten Buffet i sitt loftal öfver armån dagen förut glömt att gifva Thiers den ära, som honom tillkom för armens organisation, och beklagade, att regeringen gjorde sig skyldig till samma otacksamhet, som den konservativa pressen dagligen ådagalade. Vid sammanträdet följande dag (den 14) bemötte Buffet denna anmärkning och föreslog derefter att nationaliörsamlingen skulle -ajournera sig på fjorton dagar och för denna tid tillsätta ett permanent utskott, som skulle vara bemyndigadt att anställa åtal för förnärmande utlätelser mot nationalförsamlingen.