Aftonbladet – 15 juli 1873, sida 3

att en gammal man måste ju dö någo dag och på nägot sätt; och då var ju der ena dagen och det ena sättet lika godt son det andra. All hans omsorg var att följ: efter sitt barn och tillse att hon ick tröttade sig samt att med sjömanslik punkt lidhet lyda alla hennes tillsägelser, Och Tom? Han tänkte just icke alls pi fara och död. Alltid leende, hoppfull och sysselsatt, men aldrig fjeskig, var han öf verallt och alltid i rätta stunden. Han sof då han kunde få göra det; han åt, då har fick tid derti!l;morgnar och qvällar hop pade han ned i sjön och kom friskare och starkare upp för hvar gång. Tom Thurnal var den enda person i köpingen, som för hva: dag tycktes vinna i helsa och lefnadslust Ni mäste i sanning taga bättre vård on er, eade Campbell en dag. rt lif är vä inte skyddadt genom en förtrollning ? Mia bäste sir, jag är den försigtigaste och mest sjelfviska person i hela köpingen Jag lefver af gammal vana. Det friska upp mig att, som nu, slåss med en gamma fiende och jag häller nog ut, tills hjelptrup per komma. Jag har skrifvit tillsundhets kollegium efter en läkare. Och då han kommer? Ja, då gär jag till sängs och sofver er månad. Tänk aldrig på mig; tänk på el ejelf, major, och på denna presten; han är en präktig karl! Om alla prester i Eng land vore som ban; så tror jag — Hollah! hvad är nu på färde? Miss Heale kom springande framåt gatar och ropade: Ö, mr Thurnall! miss Tardrew! miss Tardrew! Skriker ni, så kan äfven ni bli sjuk. miss. Hvar är miss Tardrew? På apoteket — och min mor!