Aftonbladet – 15 juli 1873, sida 3

Headley och Campbell, Grace och gamle Willis samt framför allt Tom Thurnall — dessa och ytterligare tre eller fyra bebjer tade qvisznor organiserade sig till ett mo. digt och väl disciplineradt förbund och bör. jade en husvisitation, hvarigenom säkert månget lif blef räddadt, Inom fyratioätta timmar måste likväl detta företag afstanna. De hade sedan arbete fullt upp att taga vård om de lifsfarligt sjuka. Och lille Scotbush? Han kunde icke vara sjukskötare eller doktor, men hvad han kunde göra, det gjorde han, Han köpte och anskaffade allt hvad som för pengar stod att erhålla. Han galopperade omkring till fredsdomarne och förskaffade sig skdan follmakt att verka, som de voro i ständ att gifva, Som det anstod en gann irländare, öfverskred han sedan utap försyn dessa folmakter, bröt sig in i andras egendom och hem som den värsta stråtröfvare, orga niserade en trupp, som han kallade sina renbällare, och gaf hvar och en deri ferh shillings i daglig aflöning; gick sjelf och sprättade på gatorna och bjöd sjömänven cigarrer ur sitt eget cigarrfodral, blott för att visa dem att han sjelf icke alls var rädd och att derföre de icke heller behöfde vara det. Under tiden fortforo de fem verk liga arbetarne med sitt svåra värt, i full komlig endrägt med hvarandra. Utan invändning hörsammande Toms bud, tycktes de fyra glömma död och faror, men de hade dem dock i minnet, hvar och en på sitt egendomliga vis. Major Campbell längtade att få dö och sökte döden. Frank trodde att han skulle dö och var beredd. Grace längtade äfven efter döden, men hon visste, att hon ej skulle dö innan hon återfunnit Toms bälte och hon var nöjd att vänta; Willis var af den åsigt