Aftonbladet – 15 juli 1873, sida 3

Men insändaren mildrar i andra Båtse: konseqvenserna af sitt påstående till de yttrande, att det måste blifva för den he liga känslan stötande, om templet användes för sådana ändamål, som icke kunna anser för det kristliga lifvet uppbyggande, ännt mer om detta sker på den dag, som enligt Herrens eget bud skall helgas till Hans ära, Här talar insändaren om en helig känsla, Hvilkens heliga känsla? Icke kan det vara någon menniskokänsla; ty inger blott menniska är i sig helig, således ej heller någon menniskas känsla. Det är ett katolskt föreställningssätt. Det måste så ledes här vara icke nägon enkom helig, utan en rent naturlig känsla, insändaren menar. fastän hans uttryck räkat blifva något sväf vande, en känsla af obehag vid tanken der på, att i templet på aftonen af en helgedag afsjungas fosterländska sånger för en in tresserad åhörarekrets, En sådan känsla kan icke vara påverkad af Guds ords oförtyd bara bud, utan fastmer af något, som den individuella uppfattningen tycker sig finna i Guds ord eller menar sig kunna sluta a! Guds ord. Denna s. k. heliga känsla har derför, när allt kommer omkring, ett helt naturligen menskligt ursprung, hvilket icke låter eig inhygas i Guds bud. Hvad Hexren Kristus sagt om sabbaten, att han är till för menniskan, men icke menniskan för sabbaten, det gäller ock i sin mån om templet. Templet, säsom ett med händer bygdt hus, blifver icke heligare efter, än det var före, sin invigning. Det är för menniskans, ej för templets, skull, som invigningen sker. Herrens dag, såsom en tidsafdelning framkallad af Guds fols belysning, är icke isig heligare, än andra dagar: vi hafva att äfven på dessa söka kristlig uppbyggelse och Guds ära: det är den kristliga frihetens p: Guds bud grundade användande af denna dag till särskild gudstjenstdag eller helgedag, som särskiljer honom från andra dagar. Hvem kan på fullt allvar eller med skäl påstå, att en konsert, sådan som den här bållna studentkonserten, var i pågot hänseende egnad att nedrifva det kristliga lifvet ibland oss eller att vanära Gud och hans helgedag? Kan ej med större skäl påstås motsatsen? Hvar säger den heliga skrift, att skön konsts öfvande eller pjutande äfven på sabbaten är ogudaktigt? Insändaren säger för det tredje, att en konsert af verldsligt inaehåll, buru stor konstnjutning den än kan skänka, är dock icke detsamma som kristlig uppbyggelse, lika litet som det ästetiska är liktydigt med det re ligiösa. En konsert af verldsligt invehbll: hvad menas dermed? Är verldsligt här detsamma som åt den onda verlden hängifvet eller syndigt? Äro i sådan mening sånerna Hör oss, Svea, Brudeferd i Hardan-: ger, Schäfers Sonntagslied, O Gud, som styrer folkens den, m. fl. eller stämningsstyckena Öfver skogen, öfver sjön, Solvirkning, m. fl. verldsliga, d. ä. syndiga, vare sig att wan afser ord eller melodi? Ingen skall med pågon skymt af sanning kunna det ptstå. Tänka vi oss åter en rent a. k. andlig konsert, blir denna i sig, d. v.s, såsom konsert, något annat än en konsinjutning? blifver han mera en kristlig uppbyggelse. än den nu ifrågavarande studentkonserten? Nej, det blifver han icke, åtminstone icke för ett af protestantismens anda genomträngdt sinne, så vida han ej går från sia natur af konsert och blifver något annat. Ått för öfrigt konsert och kristlig uppbyggelse ej iro detsamma, och att det ästetiska ej ir liktydigt med det religiösa, det är eti axiom, som icke det ringaste bevisar vare sig för eller emot den fråga, ingändaren har väckt. Katekes och biblisk historia äro icke heller detsamma, ej beller är den ena liktydig med den andra: icke äro de derför oförenliga med hvarandra. Så är det ock med det ästetiska och religiösa. Det sköna igger lika litet som det goda och sanna itom den evige Gadens väsende. Det är cke en sann kristendom att afsöndra Guds vishet och harmoni från hans godhet. Kristendomens Gud är både allvishetens och rerrlighetens och godhetens grund och herre, och kristendomen separerar ej ifrån sig, utan sager i sin hägnande vård såväl konst som vetenskap. Mig är gifven all makt i himnelen och på jorden, säger Herren Kristus sjelf. Det har ock Guds ande i den kristna örsamlingen ådagalagt, Den kristna gudslyrkan har mer och mindre tagit i sin tjenst ta de sköna konsterna. Skulle en konst, om förtjenar att kallas skön, skulle sångens köna konst således kunna vara oförenlig ned vare sig Herrens hus eller Herrens ag? Ett innebåll, som är orent, har cke med skön konst något att skaffa. Jet orena och detsköna höra aldrig tillhopa. Det mäste alltså vara en rent subjektiv ppfattning af förhållandena, som enligt inändarers fjerde sats finner en allvarlig, foterländskt upplyftande och om gudfruktig tämning piminnande konsert, uppförd på n söndagsafton i en kyrka, innebära något, om vanhelgar rätt tid eller rätt plais, )m vi gätt till kyrkan i rättmätig förvänan att blifva deltagare i en enkom kristligt ppbyggande handling, och vi i stället fått ara med om en blott konstnjutning, då hade i med förebrbelse kunnat erinra derom, att lt bör hafva sin rätta tid och sin rätta lats ; men icke nu. Insändarens korta satser hvila på en både idt och djupt gående missuppfattning af ånga förhållanden, hvilken kunde fordra n längt fullständigare belysning än hvad u skett, Men hvad jag antydningsvis nämnt orde för den någorlunda uppmärksamme läaren kunna vara nog. Det är en i sig jelf likgiltig sak, om jag hör en skön kon-j: rt på helgdag eller annan dag, å lämplig d i kyrkan eller på annat rum. Ailt be: or på det sinne, hvari så väl ett som an-: at sker. Men om jag tycker mig vara afl in känsla manad att icke gå och höra enl:; idan konsert på söndagen eller i kyrkan;!!