Aftonbladet – 12 juli 1873, sida 2

rergångsperioden. Den första periodens straffbehandling består i cellstraff eller genensamhetsfängelse, efter fångens eget val och inskränkt till blott tre månader. Stänlig tillsyn såväl under arbete som hvila, ingen andel i arbetets afkastning, tvungen kyrkogång beteckna denna första afdelning af straffbehandlingen. Den anära perioden ir åter mycket lång, minst fyra och ett halft år. Den delas i flere klasser, der allt efter uppflyttning i högre klass tvånget minskas, fångens arbetspengar bli allt större, äfvensom åtskilliga friheter i afseende på användningen af hans arbetsförtjenst bevil jar honom... I det tredje eller öfvergångs stadiet aflägges fångdrägten, arbetet för rättas ej inom lås och bom och skall, så vidt görligt, afpassas efter hvars och ens utsigter och planer efter frigifvandet, kyrko gång är frivillig o. s. v. Slutligen kan ju stitiedepartementet före den ådömda straff tidens slut bevilja fånge, som är förvissad om arbete och utkomst, vilkorlig benåd: ning, så att han lösgifves ur straffanstal ten, men fortfarande står under tillsyn och, derest han ej visar ett godt uppförande. kan åter insättas. Mot denna tillämpning af systemet har anmärkts väsentligen följande. Den första perioden är för kort: ett till tre månader inskränkt cellstraff hinner ej medföra de moraliska verkningar, af hvilka det eljest är mäktigt; allra minst kunde det, vid ett så kort cellstraff, finnas anledning att med gifva någon valfrihet. Deremot har man ansett det andra stadiet alltför långvarigt. och de små förmåner, som beviljas, alltför obetydliga, för att sporra fången till fort satta ansträngningar att arbeta sig upp i det tredje stadiet, hvilket för de flesta kommer att hägra i ett allt för aflägset fjer ran. Men om antalet af dem, som genomgå hela systemet, blir ringa, om t. ex. mer än hälften ej kommer ur det andra stadiet, så akall häraf alstras en ofördelaktig opinion om systemets inflytelze, hvilken i sin ord ning måste blifva skadlig i en sak, der man behöfver allmänhetens sympati och medverkan.