Aftonbladet – 10 juli 1873, sida 3

Sommarlif vid Öresund. I. Under det de skånska lustfararne senast gästade Stockholm, hände det att tvenne fruntimmer från trakten af Helsingborg, ensamma gingo in på en restauration för att äta middag. Medan de väntade på maten, togo de plats vid ett bord och började i allsköns lugn läsa tidningar, då några offi cerare inträdde i serveringsrummet. Up passerskan, som trodde sig behöfva lugna landsortsdamerna, skyndade ifrigt fram till dessa och hviskade: Fruntimren ska inte vara rädda, löjtnanterne äro ej farliga, och här i Stockholm äro vi så vana att se damer på restaurationerna, att ingen menniska undrar derpå. Jasåv, svarade den ena damen med en undertryckt gäspning, då äro vi ändå komna ett stycke längre i hyfsning i Kjöbenhavn, ty der är betjeningen lika lugn som gästerna, äfven om ett pår ensamma fruntimmer komma in i en restaurationslokal, öfverfyld af herrar. Fruntimren äro således kjöbenhavnskor? frågade uppasserskan flat. Nej, men vi äro ju skånskor. Skånskor, och ändå talade de om Kjöbenhavn; som om det varit deras hufvudstad och som om de sjelfva der varit barn i husev! Det var något oförklarligt för stockholmsmamsellen, och torde äfven vara det för flera, hvilka ej vistats vid skånska kusten utmed Öresund och följt med på ångbåtar: nes lustturer i Sundet samt sett huru hemmastadda skåningarne äro icke blott i Kjöbenhavn, utan äfven på hvarje förlustelseställe deromkring och vid Helsingör. Lotskriget i Öresund har icke det ringaste inverkat störande på sköäningarnes lustfärder till danska kusten, derom fick man midsommarsafton ett slående bevis, då ångPEOERERR ET RARE EEE AT