Aftonbladet – 10 juli 1873, sida 3

förekomst, Härtill lade kandidaten Collett några anmärkningar. Sedan sektionsmötena blifvit afslutade kl. 2, samlades deltagarne och deras damer i universitetets festsal till det andra allmänna mötet. Efter några inledande anmärkningar af ordföranden, prof. Steenstrup, höll intendenten Malm ett föredrag om lifvet i hafvet, särskildt vid den bohuslänska kusten. Till utgångspunkt hade talaren valt Kosterfjorden utanför Strömstad, den djupaste inskärning som finnes vid den svenska kusten (780 fot). Etter att först ha beskrifvit de särskilda redskap, med hvilka forskaren kan få kännedom om det lif, som rör sig i hafvets hemlighetsfulla djup, såsom nätet, skrapan och vattenkikaren, upp: rullade han en liflig tafla af den mångfald af växtoch djurformer, som hafvet bär i sitt sköte, och hvars tillvaro man knappt anar, när man kastar blicken ut öfver dess öde, enformiga yta. Med lifligt intresse följde åhörarne talaren på hans vandring uppför bergväggen från hafvets botten, betäckt med de mikroskopiska diatomeerna, och genom de olika bältena med ständigt tilltagande vegetation, genom de röda, olivgrönå, bruna, ljusgröna och slutligen de bläaktiga algernas regioner, hvar för sig befolkad med en mångfald af ständigt Vexlande djurformer, en outtömlig skatt för forskaren, . a Deretter höll prof. d Arrest ett säråeies intressant föredrag öfver Beskaffenheden og Udbyttet af de coelestiske Spektralundersögelser indenfor Solsystemet, sete i For: bindelse med Kometernes Udviklingshistorie. Efter det senasie naturforskaremötet i Kjöbenhavn år 1860 hade en komplett omkastning försiggått i den astronomiska uppfattningen af de allmänna förhållandena i verldsrymden, härrörande från resultaterna sf spektralanalysen, hvars grundlag den svenske astronomen Ångström i Upsala fann redan är 1853. Den ofysiska uppfattning ai solens och fixstjernornas naturbeskaffenhet, som vi alla till för kort tid sedan ba hyst, hade blifvit fullständigt omkuilkastad, och spektralanalysen har fört oss tillbaka till den Buffonska uppfattnin gen, tillbaka till medeltidens, ja till forntidens naiva föreställningar. Efter detva föredrags slut fäste etatsråjet Steenstrup uppmärksamheten derpå, att enligt lagarne skall alitid på det andra allmänna mötet beslut fattas, hvarest nästa naturforskaremöte skall hållas, och att ordningen nu är hos Sverige. Medicinalrådet Wistrand uttalade. derefter på egna och kollegers vägnar Sveriges glädje öfver att skola mottaga naturforskarne om fem år, hvarpå genom omröstning enhälligt beslöts, att hälla mötet i Stockholm, hvarvid det efter vanligheten öfverläts ät detta lands naturforskare att vidtaga nödiga mått och steg derför. Bland naturforskaremötets deltagare gjor de 250 i söndags med ängfartyget Zampa den beslutna utflygten till Möens Klint, hvilken färd gynnades af det vackraste väder. KL !2 12 steg sällskapet i land vid Maglevandsfallet, och då det kommit uppför den bugtande stigen, välkomnades det af sgaren, hr Scavenius, Pä den öppna plat ken ofvanför fallet hade Möen-boerne med sin äldersordförande, bofjägmästaren P. A. Tutein i spetsen, uppdukat rikligt försedda yukostbord för gästerne, hvilka under tal, sÄng m. m. läto de goda anrättningarna sig väl smaka. Konskul Bertelsen från Stege jade dem farväl, och prof. Hornemann tacade Möen-boerne. Man spred sig nu i minIre hopar för att bese Store Klint, och lerpå begaf man sig, somliga till fots, anIra åkande, till Liselund, dit sällskapet ancom kl. omkring 5 och der naturforskare nötets styrelse hade lätit anrätta en tarflig niddag i trädgården. Äfven här gick det ifligt till med tal och sång, och kl. 8 lem lade naturforskarne Möen samt återkommo ill Kjöbenhavn kl. e 1 på natten.