Aftonbladet – 10 juli 1873, sida 3

och furagera i trädgården, som en gammal soldat egnar. Jag har med sabeln skurit en salad förr än nu. Ja, och lagat dem i din kask med macassarolja. De båda vännerna gingo nu bort. , Innan de ännu lemnat salongen, hade ett anmärkningsvärdt samtal egt rum mellan Valencia och Headley. Frank hade äter kommit in, men så mycket blekare än då han gick ut, att det fäste allas uppmärksamhet. Valencia ansåg rädsla vara orsaken. Jaså! Är uni redan återkommen från den sjuke, mr Heaåley? sade hon med en viss tonvigt. Jag blef af doktorn förbjuden att nu gå till honom, svarade khan lugat, men med dämpad röst, som kunde betyda att han önskade hon ej skulle göra honom vidare frå gor. Ett moln lade sig för ett ögonblick öfver hennes panna och hon började prata lifligt och nästan väl högljudt med de öf riga af sällskapet, tills E!sley, hennes bror och Campbell gått. Valencia såg på Frank, liksom hon väntat att äfven han-skulle gä. Mrs Vavasour började röra sig af och an i rummet, plockade ihop åtskilliga saker, som skulle läggas undan, och kastade då och då en blick öfver axeln på den numera öfverflödiga gästen. Men Frank lutade sig tilt baka i en länstol och rörde sig icke. Han höll sina händer hopkaäppta öfver sina kvän, var mycket blek och tankfull, men öfver munuen läg ett uttryck af fast beslutsamhet, som väckte Valencias uppmärk. samhet. En gång säg ban tpp i Valen cias -ansigte och märkte att hon betraktade honom. Han rodnade för ett ögonblick hälf. tigt till, men blef derpå åter lika blek och