Aftonbladet – 9 juli 1873, sida 2

Tredje skandinaviska bokhandlaremötet. (Bref till Aftondladet.) Kristiania den 7 Juli. Bland de skandinaviska fackmöten, som ;å verksamt bidraga till ett närmande melan de trenne brödrafolken, spela bokhandaremötena en icke ovigtig roll, emedan det litterära samlifvet i så väsentlig mån beror på ändamålsenliga anordningar, väl anknutna förbindelser och inbördes godt förstånd inom den nordiska bokhandelsverlden. Vid det senaste mötet af detta slag, som hölls i Stockholm år 1866, voro de antagna resolutionerna visserligen icke af någon genomgripande vigt och betydelse, men de diskus-. sioner, som fördes, tjente tll att meddela många goda upplysningar och påpekningar af detaljbrister och den personliga beröringen mellan deltagarne i mötet har burit frukt genom närmare förbindelser och lifligare vexelverkan, i bokhandelns och litteraturens intresse. Antalet af deltagare i det nu öppnade tredje skandinaviska bokbandlaremötet utgör enligt den tryckta katalogen 112, hvaribland 35 äro från Sverige och 20 från Danmark. Finska bokhandelns intressen har här blott en representant, nemligen kommersrådet Frenckel från Helsingfors. Insigten derom, att dessa öfverläggningar ha ett omedelbart intresse äfven för litteraturen, har föranledt åtskilliga vetenskapsmän och författare, som icke äro bokhandlare, att deltaga i mötet. Så finner man bland norska deltagare den gamle outtröttlige, nitiske och konseqvente skandinaven professor L. K. Daa, nuiversitetsbibliotekarien L. L. Daa, öfverläraren Lökke, adjunkten Siegwart Petersen, kongl. fullmäktig Falck-Ytter och redaktör WinterHjelm; från Sverige: professor Arrhenius, doktor Sohlman och litteratören Joh. Jolin, En ansedd norsk jurist, assessor O. A. Bachke, har utarbetat och låtit tryckt till mötets medlemmar utdela en särskild skrift Om Forlagsregistre, hvari han förordar införandet af sådana officiella register, som äro påbjudna i England, senast genom statutet af den 1 Juli 1842, och i hvilka skriftegendomsoch förlagsrättigheter och transporterandet af desamma på andra personer skola, för att vara gällande, inregistreras, De främmande deltagarne i mötet anlände i allmänhet på söndagen och redan på söndagsaftonen var största delen af dem samlad till ett särdeles angenämt enskildt samaväm hos bokhandlaren PB. FT. Malling på Hang vackra landställe Solbakken å Ladegaardsöen. I dag kl. 10 förmiddagen öppnades mötet i nriversitetets festsal. Å norska komitens vägnar helsade bokhandlaren Malling deltagarne välkomna, hvarefter i enlighet med de samlade komitgernas förslag till ordförande utsågs hr Malling samt till svensk vice ordförande professor Arrhenius, till dansk kanslirådet Höst. Till svensk sekreterare valdes svenska förläggareföreningens sekreterare hr V. F. Winroth, till norsk bokhandlaren N. Lund och till dansk hr O. Delbaneo, Största delen af mötestiden i dag upptogs af diskussion öfver en af hr Cammermeyer från norsk och af hr Abr, Hirsch från svensk sida framställd och motiverad fråga om inrättande af hufvuddepöter i hvartdera af de skandinaviska länderna för samtliga förläggare i Finland, Sverige, Danmark och Norge. Hr Alb. Bonnier förordade på det varmaste en sådan åtgärd, som, om den också kunde stöta åtskilliga sortimentsbokhandlare, utan tvifvel skulle vara af det största intresse för förläggarne. De kunde säkerligen stå sig vid att öiminstone i hvart af brödraländernas hufvudstäder ha en depositär, som mera uteslutande vore syssel satt med handhafvandet af en sådan depåt och från hvilken bokhandlarna inom landet kunde, alldeles som från en inhemsk förläggare, utbekomma böcker på reqvisition och i kommission, En sådan depötinnohafvare kunde, få sig beviljad några Vissa procents ytterligare rabatt, hvarigenom arrangemen. tet skulle möjliggöras, För svenska förläg. gare behöfdes sådana depöter i Kiöhenhavn Toch Christipnia; i Helsingfors deremot vore I det icke af nöden, Kanslirådet Höst fan tanken god och riktig, men fruktade att den j verkställigheten skulle stöta på stora svå righeter, då t. ex. beviljandet af en ytter Tligare rabatt af 6 procent blott af få för förläggare torde kunna medgifvas. Poktor Sohlman förordade upprättandet af de ifråga satta bokhandelsdepöterna, då han af. erfa renhet kände, att personer i svenska pro I vioserna, hvilka vilja förskaffa sig danska Toch norska böcker, ofta möta stora och at skräckande svårigheter. Han påpekade äfven i förbigående vigten af de permanenta skan dinaviska depöter, som kunna finnas i all mänt tillgängliga biblioteker (offentliga elle: privata länebiblioteker), hvilkas tillvaro och rikhaltighet icke skadar bokförläggarne, utan liggar i deras välförstådda intraske. tv