Aftonbladet – 7 juli 1873, sida 3

har gjort sig räkning på den från Kjöbenhavnsutställningen ifjol bekanta millionen resande, sä smickrar man sig dock med att ha åstadkommit någonting så respektabelt, att det kan förtjena ett besök, till och med från aflägsnare delar af landet. Så vidt man vid utställningens öppnande kunde döma — efter häfdvunnen utställningssed eller, rättare sagdt, osed hade då en mängd anmälda artiklar ännu icke ankommit eller blifvit uppställda — skall denna utställning få ett icke ringa intresse derigenom, att den kommer att framställa en temligen noggrann bild af den norska industrien och handtverksnäringen, icke uteslutande genom praktstycken, utan genom arbeten, som just be teckna medeltalsproduktionens ståndpunkt. Härtill kommer, att man vid sidan deraf träffar på en särdeles rik och väl ordnad representation af husfiitsindustrien, hvilken hittills på de flesta ställen nästan uteslutande har idkats för hemmets bebof eller på sin höjd till afsättnivg inom bygden, men på de senare åren, tack vare i synnerhet enskilde mäns energiska bemödanden, har börjat taga en fart, som gifver den värde för en vidsträcktare handelsomsättving, vid hvilken naturligtvis priserna stiga och vinsten för producenten blir större. Från allt flere håll i landet hör man t. ex. nu talas om, att husflitsoch handtverksskolor inrättas genom kommunernas eller enskilda personers initiativ. I det hela taget måste det erkännas, att just på de senaste åren i vårt land många och glädjande tecken ha visat sig till stigande intresse för skolans och bildningens — så väl den teoretiska som den praktiska — sak, Ett af de beslut af detta ärs storthing, som mest odeladt vann bifall, gick ut på en förbättring af folkskollärarnes aflöning i form af större tillskott från statens sida. Den senaste statistiska redogörelse för skolväsendets tillstånd, som föreligger, omfattar år 1870; i denna inhemtar man, att landets utgifter till de af kommu nerna och staten underhållna skolorna för allmänbildning uppgingo till en summa af icke mindre än 847.594 spd. Af denna summa användes 692.849 spd för folkskolevä sendet, 154,745 spd för skolor för en längre gående undervisning. Lägger man till de nyss nämnda 847,594 spd, som utgjorde landets utgifter för det offentliga allmänna skolväsendet år 1870, tillika universitetets utgifter för samma är, nemligen 77 339 spd, visar det sig alltså, att Norge nämnda år använde omkring 925.000 spd för det offentliga, allmänna undervisningsväsendet, och lägger man ytterligare härtill hvad som af staten och kommunerna användes för åtskilliga specialskolor af högre och lägre art, såsom den militära högskolan, krigsskolan, tekniska skolor, rit och konstskolor, sjömansskolor o. 8. v., blir hela utgiften för undervisningsväsendet snararare betydligt öfver än under en million spd. Vid sidan häraf uppstå allt flere privatskolor; folkhögskolor, så väl för manliga som qvinliga elever, upprättas till allt större antal, på den senare tiden, säsom det tyckes, med en stigande tendens att äfven upptaga tekni ska och andra mer omedelbart praktiska fack på sitt undervisningsprogram, och de omfattas med lifligt intresse af befolkningen. Ena del af denna omsorg för undervisningens befrämjande är kanske blott och bart en modesak; men det är i alla bändelser ett godt mode, och man torde kunna hoppas, att resultaterna allt mer skola bidraga att ut: plåna de klassoch ståndsskilnader som ännu på många ställen finnas qvar, och i hvilka den uppmärksamme jakttagaren icke kan undgå att se den djupaste grundorsaken till de mångahanda splittringarne och brytningarnei hela vårt offentliga lif — icke minst just på det politiska området.