Aftonbladet – 7 juli 1873, sida 3

vig nu som förr med att antingen blir insen duell af eller också blir jag den vinrande. Du vet, Claude, attjag inte tror mig unna bli dödad. Tom, Tom! Ännu alltid den sammel jade OClande sorgset. Ja visst, gamle vän! Hur ville du att ag annars skulle vara? Ingen annan kan söra mig annorlunda, och hvarför skulle jag jolf vilja ändra mig? Här står jag frisk ch frimodig, och derhemma sitter min gamle ar och eger fullt upp hvad han behöfver. Oeh så fortgår det tills pjesen är slutad. Låt oss nu tala om något annatl, ANDRA KAPITLET. Hon är kär! Det tycktes verkligen som om Tom Thurgall och Jobn Briggs i hvarje afseende måste vara hvarandras antagonister. Så ätven su angäende Campbell, hvilken, alltsom motviljan mellan honom och Eisley blef staräre, kände sig mera åragen till Thurnall, flsley hade aldrig förlåtit sig sjelf den sinjesrörelse lan lagt i dagen första morgonen VM deras bekantskap, Han bade derigenom ör Campbell blottat sin svaga sida, och vände både fruktan och ovilja för honom, Dessutom — hvad hade icke Thurnall rodan annat berätta för majoren om honom? Och vad gagn kunde majoren draga af hans ypade hemlighet? Elsleys antipati och misstroende växte ytterligare, då märkte att Campbell var n af dessa män, hvilka ofta blifva förtrogia vänner till många gvinnor, om tilllycka ör dessa män, lemna vi derhän, men vi påstå, oftast till gagn för dessa qvinnor; ty lott genom karakterens renhet och ett öfverlägset moraliskt mod kan denna farliga