Aftonbladet – 4 juli 1873, sida 3

sninvetegrant ock väl. V äro verkligen högst nöjda med ert sätt att ;å tillväga. — Nej, I men se, min bästa Val, itbrast med myc ken liflighet Scotbesh, viken längre atstod att spela roll at purgus, hvilka ra sande söta, små bytingsr! Jag ville önska Att jag egde ett dussin af dem Kommen ( it, pi smål Han satte jig pi en bänk (och sagiade en flock omkimg si. Nå, Jat höra ap om ni ala ärcgoda barn? Jag tror N08 det; på pt! sade han och såg sig om oh do frixg, sxyldiga ansigtena med himmelen alwegladi de Må ögonen. Scotbush kände ue. sljf Pärmare himmelen i denna stund. Aha:jag Ser att mr Mellot har ritat taflor för 7! Ja, han är en mycket skicklig herre. ag kan hvarken rita roliga taflor som an iller berätta vackra sagor som er lärariina. Hvad skall jag roa er med? Sjung för dem, Fred! sade Valencias, Han började genast en nuntr visa, med ett barn på hvardera knäe;ocharmarnpa omkring tre eller fyra till. (Och ce små barnansigtena voro vända uppåt howom, med ett blandadt uttryck af vördnid öfver att se en verklig, lefvande lord och skraitlust åt den lustiga visan. Valencia och Campbell stodo ett stycke ifrån och vexlade blickar med hvarandra. Min kära, kära bror! hviskade hon; så enkel, så god, då han tår vira sig sjelf! Och att han nu skall ut i ditta förskräckliga krig! Sörj ej deröfver. Karskeförvärfvar han sig i denna stund tillbtelje att komma åter, en visare och gegneligare man. Hvarigenom då?. Skaffar han sig ej vänner bland de englar, som alltid skäda vår Faders ansigte? Han bevisar sig Åtminstone vara mäktig af