Aftonbladet – 4 juli 1873, sida 3

ned; minnesmärke erhållit och bevarjupa ir om tryck af dessa strider och gräP2 länge sedan försvunna tiders lidelsexiden sjel och till och med af de ställeer dess strider egt rum. Endast denrbständig valt! het är tillräcklig för att Creke skull sko-; kunna annat än ganska ofrndigt ut frötrycka eller gifva oss ett vej! Samman salu I drag af tron och det kristlig Yet, på ti der, så skilda från våra som33I kristendomens första tilanns hvar -ken något Credo eller någotss bestämd s af döpelseformulär. I det marärde att upp ling tagas som kristen, uttryckil endast bär lan-ligenom sin tro på Jesus 8tus och, om Son iman var hedning, också en enda Gud ster Småningom utbildade sig tet att döpa i nde faderns, sonens och den 1e andes namn. rfaI Denna formel, som efter 1 officielt an ket; I togs, uttalades af dopförten uti frågan jä. de form. Tror du, fråg han den, som ne. skulle emotiaga dopet, du på fadern, ren )tror du på sonen, tror På den helige son Jande? och den nye kris8Varade på hvar rfyJ och en af dessa frågor8 tror, Credo. rja, Men denna formel ty? Snart vara otillta I räcklig, för att särskile sanna kristna, emedan den begagnada så väl af kät tare som af renlärige.ot slutet af tredje århundradet lades till redan befintliga en ny beständsdel, i änd! att utesluta kättare. De tillagda o, hade följande lyndj delse: och på den helkyrkan. Sedermera ärt blef faran som hbotarän kättarne, särskildt från gnosiike så öfverhängande, att man i Credo int: bestämda och formde liga förnekanden ats2s hofvaddogmer. För att med så ket större tydlighet se I förneka den förhat föreställningen, att g.len Demiurg på Enas lägsta trappsteg och dertill vanmäk och ond vore veridens de ) skapare, nöjde måig ej mera med att el blott säga: Jag tipå fadern, utan man eg ) tillade: Jag tror Gud fader, allsmäktig, ft, Skaparen af allt I synligt och osynligt, en on formel, som man!gre iram utbytte mot re ! ett talesätt, länalr det gamla testamenalltet: himmelens oordens skapare. ot) För att intygtt Jesu kropp ej endast t-) Var en skenkro Var man angelägen att 0. hufvudsakligen hålla den fysiska sidan nu laf hans lefnad: gick med tystnad förbi It den moraliska af, icke för det att den . var af mindrest, utan emedan den ej af ; Inågon bestred Man bekände i Credo hans t. menskliga eh underbara födelse, och derTefter, lemnarå sido hvad flera äldre trosnbekännelser ett nödigt att säga om hans r lifs helighetvergick man omedelbart till h ) hans lidand:h död. Det var vid denna ir tid de tve hufvudsakliga punkter, om hvilka manidde. Pilati namn kom nu 5 I också in i do, icke för personens egen tvigt och blelse, men såsom en historisk n. stödjepunk enlighet med ett gammalt bruk ,. Jatt datera bändelse från den eller dens a regering, sulat eller diktatur. Efter att n hafva saftt Jesus blifvit korsfäst och ej ; Inågon arb och att ban verkligen och ej ) ) endast tilet yttre skenet dött, tillägger man somnu ett bevis, att han också blifa I vit begien. Ytterligare var man ange, lägen så nämna de tre dagarnes mellan1 tid, sorkulle gifva mera visshet åt den korsfär verkliga död. I andra tider skulle ;) man lsmera vigt vid sjelfva uppståndeltlsen, sin vida svårare att tro än döden. .) På de tid var förhållandet alldeles mot(satt, igen tviflade på att Jesus, om han : verkl! Varit död, kunnat uppstå igen till lig om tvekade då ej att antaga ett undery Som sanning och verklighet. I våra dagäro många, som finna väl mycket mater; Och kroppsligt i följande uttryck: upgen till himlen, sittande på Gud faders hö, hand och dädan igenkommande för att dö lefvande och döda; men att föreställa I akristus regerande hos Gnd, icke såsom Tende, utan med kött och ben, och sedan sing återkommande såsom allas domare, Jidd samma kropp, som denna verlden en Jag förut hade sett skymfad, plågad och dad, det var, enligt kyrkans åsigt, att på t kraftigaste vederlägga de gnostiska vill srelserna, Och nu — mänga Brbundraden senare — m någon kättare påpekar de orden af Paulus, it kött och blod kunna ej ärfva Guds rike, å ropar ortogoxien, den protestantiska så il som den katolska, att vi till stöd för öttets uppständelse ha apostlarnes symboim, en urgammal myndighet, allmänt anigen och erkänd, ech så hög att hvar och 0, som icke tror på hvarje ord, som i detta ymbolum innehålles, förklaras helt och hålt ovärdig att vara en församlingens herde ler ens en kristen. Paulus har således ävt. Han var ej kristen och skulle ej i8e8 Vara värdig att vara lärare i våra rtodoxa protestantiska kyrkor. id Med hela sin värme och liflighet framller förf. — efter att utförligt ha framält hvad vi här endast i korthet kunnat öra — vigten af att öfvergifva detta seudo-apostoliska symbolum. Han tycker g höra utrop sådana som: Hvad röra os . la dessa ömkliga galenskaper? Har ni något nyttigare, något mera klokt att ra oss under det nittonde århundradet i n franska lärdomens och vetenskapens ifvudstad och i protestantismens namn? empa alla gnostikernas tomma orimligher, som äro glömda sedan tretton århunaden! Förlora ej tiden med att vedergga dessa löjliga hjernspöken! Tala med 8 om ting, som kunna vara oss nyttiga h som äro sanna! Låt, för att följa den idomlige mästarens ord, de döda begrafva ia döda. Man skulle hafva mer än rätt till dessa rebråelser, menar förf., om det vore han, m framletade ur gamla luntor från femindratalet detta Credo, för att deraf uppälla en regel för vär tro. Allt hvad banl, Il, är endast att, då man läser eller hörlt sas detta Credo, man må veta dess bety-, lge. Det är icke han, som tvingar o3s, t på söndagarne höra denna polemik, som l, andra ord bokstafligen skulle låta så här:!y ig tror icke på De miurgen. Jag trorickel, , Eonerna och en kosmogonisk Kristus, hvil-1y ns kropp var en drömbild och som aldrig, fvit född. Jag tror icke, att värt kött ärl1 rbannadt och att materien är ond. Hvar-l, i ligger det nögon nödvändighet att oupp:g rligt upprepa vederläggningeu af läror, 1 iika ingen menviska numera försvarar, i k f 8 8 1 8 I P g 8 1 i a na a AO h hvilka äro förgätna sedan många ärindraden tillbaka? Förf. berättar sig hafva en rosebeskrifning en gång funnit ett förnande bevis på värdnad för lagen. Han g nemligen på en pile uppspikad on kunrelse af följande lydelse: Det är fö udet att taga vägen öfver denna mur. aren fanus nu icke mer och ej det min, spår syntes deraf, men murens egarg, m haft rätt att låta undanrödja muren, de ej rätugket att borttaga kungörel2, som till hans fördel blifvit utfär: d af en myndighet, högre än hans egen. har det också mången gång gåtti; om kyrkan. Många stränga förbud, aga bestämda befallningar stå oföränade yvar, sedan tiden i sitt lopp gjort)t ettagandet af desamma antingen helt och!n Het omöjligt elier fullkomligt onyttigt. i skriften var nog af behofvet påkallad förJ ; freda muren, då den fanns. Credo harlb