Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 3

Det är mylady! Nej, det är också Grace! Nej, detta är inte hon! Jaså; ni äro ej rätt säkra på saken? sade Claude halft för sig sjelf, Än nu, då? Och sedan han åter aftorkat taflan, tecknade han ett ansigte i half profil, hvilket framkallade ett rop af förtjusning. Detta är Grace! Det är hon sjelt! Då kunna ni ej göra pågot bättre, än försöka rita efter min teckning. Jag skall visa er huru det tillgår.Och den ftyndige Claude låtsades gifva barnen en ritlektion, medan han ännu en gång drog upp linierna och dervid i verklighet noga studerade alla sin modells drag. Mylady; törs jag bedja er om en sak? hviskade Grace till Valencia; jag önskar att den herrn må låta bli att rita af mig. Hvarför det? , Mylady, jag dömer inte öfver någon annan; men hvarför skulle detta arma förmultnande stoft afbildas på en tsfia? Det tynger ned oss, blott för en så liten tid, och vi blifva så lyckliga, då vi äro dess börda qvitt. Hvarför önska bevara en afbildning af hvad vi med så mycken längtan motse att befrias ifrån? Det skall glädja skolbarnen, Grace, sade Valencia öfverraskad. Se blott huru de alla, af kärlek till er, bjuda till att kopiera bilden, Hvem är jag? Hvad de göra, böra de göra af kärlek till Gud. Ni skall inte misstycka om jag Säger et, mylady, att det plågade mig nere vid hamnen, då de pådo mig låta taga mitt porträtt. I sådant är ingen synd och de, hvilka fara till sjös och till främmande land, må gerna lerna sin bild qvar åt sina käraste; men jag önskar inte efterlemna min afbild; blott Kristi efterliknelse Mä dessa ve önskar jag lemna.