Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 3

-Jat Wergeland, Bjöffison, Jonas Lie, Ivar .JAasen, ÅA. O. Vinje, Melizer m. fl. förutom läfventyr och isländska sagor emellanåt så:Isom extra förplägning, allt så roligt och i Iden yppersta belysning. Jag glömmer allårig den dag, Arvesen läste Ibsens Paa lVidderne och såsom motstycke Björnsong -I-Mit Fölge samt talade öfver båda. Hare vi aldrig fått ett djupt intryck förr, så fingö vi väl då! Om Arvesen må man väl lsäga, att han icke blott har ordet i sin I makt, utan också makt i ordet. Der ör den mest vägledande menniska, jag känner, Hans egen ädla och intressanta personligThet ger lif och färg åt hvarje ämne, hon behandlar, och han inger på samma gårg så mycket förtroende, att man alls icke är rädd att fråga honom och begära upplysvisgar. Jeg kan omöjligt tänka mig en person mera lämplig till lärare, också derför att han har den sällsynta gbfvan att aldrig någonsin vara tråkig! Vid sidan af det glödande allvaret i kans ord, när det behöfs, spelar en Lune, som friskar upp iifsandarne likt en hafsvind, och man är lika färdig att skratta som gråta, allt efter bans grepp i hjertats strängar. Hans fru, som troget delar hans intressen och sträfvander, är också mycket älskvärd. Hon undervisar eleverna i handarbete (förnämlilzast klädsömnad) två timmar hvarje dag och tager sig för öfrigt vänligt an dem med råd och dåd. De lefva så mycket i familjelif med eleverna, man någonsin kan begära, och visa dem alltid den största vänlighet. Vi äta alla tillsammans i en särskild matsal i hr Arvesens byggning och efter aftonmåltiden, kl. 7, samlas vi vanligen igen till sång eller lekar i fria luften, då knappast de yngsta fliekorna kunna vara mera barne ligt uppsluppna och glada än våra vördade lärare. Der råder ett skratt, ett lif och en munterhet, som är oemotståndligt smittsam Vi hafva äfven haft åtskilliga extra nöjen, tester, utflykter och dylikt, som jag nog skulle ha lust att berätta om, liksom det äfvenm kunde vara mycket mera att säga om sjelfva skolan och dess inflytande på folklifvet häromkring; men mitt bref har redan långt öfverskridit alla tillbörliga gränser, och jag måste nu sätta eu dam för dess vidare lopp. Skulle det intressera dig, vill jag deremot gerna en annan gång meddela dig, när nå got förefaller, som synes mig förtjena särskild uppmärksamhet. Jag har nu emellettid gifvit dig ett litet begrepp om Norgeg förnämsta folkhögskola och huru lycklig man der är. Det vore godt, om vi hade många sådana i Sverige — för unga qvinnor mepar jag nu särskildt, ty det är sär kert minst likaså vigtigt att dessa få en lilsväckelse, som ypglingarne. Det är ju ändå oftast qvinnar, som skapar luften i hemmet och Skal l:xgge den Sed i Smaabornenes Barm, der vil bere det adleste Fre. På tre månader kan ju ej så mycket medhinnas, huru väl man än tar tiden i akt; men att själen derunder kan hinna vakna, det har jag sett, och att allt, bvad man sedan läser, står för ep i ett nytt ljus är sär kert. Blott det att lära känna och älska Gud, fosterlandet och sin bestämmelse som menniska, att få se, huru lifvet är fullt af glädjekällor för hvar och en, som blott vill hemta derur, att under sin dagliga, pligttrogna sträfvan för hem och bröd kunna lyfta blick och tanke öfver gruset — är det ej mycket vunnet? ) är ej denna ljusglädje något värd?! Också tycker jag nu, att en folkhögskolelärares kall är det skönaste jag vet. Arvesen säger, att det också är det spgledeligstes. Ja, på honom komma dessa Davids ord att en gång tillämpas: Lärarena varia med mycken välsignelse prydda och de, som många undervisat hafva till salighet, skola lysa som stjernor i evighet. Hans fordna elever omfatta honom också med en tacksam hängifvenhet och litet emellan besöka de honom för att åter få höra några stärkande ord. Jag önskar blott, att han hade många sina likar eller att Sverige kunde få låna honom. Mer annars skulle jag vilja råda yngre svenska lärare och lärarinnor att komma hit och följa med en kurs i skolan. De skulle sä kert blifva lika tacksamma och belåtna som jag och hafva godt deraf i många hänseenden. Jag är ej rädd att få mina uppgifter pröfvade, ty jag har snarare sagt för litet än för mycket. Det är ej heller hvarken svårt eller dyrt att komma hit: resam från Stockholm till Hamar bör kunna gör ras för 25 å 30 rår på 3:dje klass, ÅF giften för undervisning, kost och bostad är tillsammans blott 30 rdr i månaden. Att den förstnämnda är af allra bästa slag, hoppas jag redan hafva visat; det öfriga är i allo oklanderligt och godt, hvilket vill mycket säga till ett så billigt pris och dertill på en ort, der det att döma af tillförseln på torget, tycks fordras både konst och lycka att få nägon mat alla. Jag tror också, att Sagatun i detta hänseende utmärker sig framför de flesta andra folkhögskolor i Norge, liksom äfven skolbyggnaden och de vackra anläggningarna deromkring, såsom grundade at en rik man, öfverträffa de andras, som ofta kämpa meå ekonomiska svärigbeter. Men om det också vore mycket erklare och torftigare här, än det är (och den, somej är nöjd dermed, kan få rum och mat nere i Hamar), så skulle jag dock ej vilja byta bort min vistelse här mot något, jag vet — utom att bo straxt bredvid och få hafva de mina med mig. Men jag skall i stället taga Sagatuns anda med mig till dem; vi skola gemensamt fröjda oss ät det goda, jag här vunnit och som ej skall förblekna, så länge ännu tacksamhet och sympati med det bästa och ädlaste här i verlden komma mitt hjerta att klappa! Och dermed farväl för denna gång! Måtte då baft hälften så mycket nöje af att läsa detta långa bref, som jag af attskrifvs det! önskar af hjertat din varmt tillgifna vän Mina. ) Pigeskolen har blott varit öppen ett år förut, men se här nedan ett litet drag af dess inflytande. Bland eleverna i fjol var en, som hemma var van att arbeta och sträfva myeket samt deltaga i alla gårdens sysslor. Då någon efter skoltidens lut såg henne arbeta på samma sätt med groft och fint i sitt hem, tillfrågades hon om hon ej fann det tungt