Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 3

En korrespondent till Göteborgs Handels tidning meddelar vågra högst anmärknings värda uppgifter om det mycket omtalade svenska skolhuset vid verldsutställnivgen i Wien. Om dessa uppgifter äro med verk. liga förhållandet öfverensstämmande — ock de detaljuppgitter som af korrespondenten meddelas synas sätta detta utom allt tvifvel — så framgår deraf, att åcn eller de, som haft befattning med anorinandet af denna del af den svenska utställningen, gått til väga på ett sätt, gom måste anses för den svenska nationalkänslan i högsta måtto så rande, och för det svenska namnets anse ende nedsättande. Af korrespondentens framställning framgår icke blott att sjelfva skolhuset ger en mycket felaktig föreställning om en svensk folkskole-lokal, utan ock att af hvad som är för den svenska folkskolan karakteristiskt och egendomligt, saknas mycket väsentliga saker, under det, ä andra gidan, derstädes blifvit uppstäld en mängd apparater och föremål, som alldeles icke tillhöra vära folk skolors — icke ens de bäst utrustade — utredning. Det svenska skolhuset, hvilket man framställer för öfverraskande besökan de från verldens olika delar, skulle således vara — för att säga det rent ut — föga annat än en humbug, något som, då sannin: gen nog förr eller senare kommer i dagen, mäste blifva för Sverige och det svenska namnet i hög grad nedsättande. Den svenska folkskolans tillstånd är lyckligtvis sådant — om än icke i allmänhet, så åtminstone i några af de större städerna och på mänga ställen å landsbygden — att vi kunna med berättigad stolthet framställa detsamma för främlingen; men ingalunda vinner vårt anseende derpå, att vi gifva oss ett falskt sken af att ha bragt den allmänna folkundervisningen till en ståndpunkt, som den alldeles icke errått och dit detickeens kan förnuftigtvis ifrågakomma att bringa densamma. Korrespondentens hela framställning synes oss vara af beskaffenhet att nästan ovilkorligen påkalla en förklaring från kgl. ecklesiastikdepartementet eller dem, åt hvilka nämnda departement anförtrott utställningens anordnande; ty så som saken framställer sig enligt korrespondertens utsago, vill det synas såsom hade man på det mest oförsvarliga sätt komprometterat vårt anseends inför utlandet. Den icke minst anmärknivgsvärda delen af korrespondentens framställning är den, som handlar om en portfölj med teckningar från Stockholms folkskolor. Rörande dessa teckningar skall pemligen, efter hvad det vill synas, af någon bland dem, som hafva befattning med utställnivgen, antydningar blifvit gjorda, att teckningarna icke skulle vara utförda af skolbarnen sjelfva, oaktadt de äro bestyrkta af inspektor och lärare. Korrespondenten säger sig visserligen hafva hört, att saken redan varit föremål för uppmärksamhet och att specielt hr chefen för ecklesiastikdepartementet haft tillfälle öfvertyga sig om ritningarnes äkthet; men det synes 0os8 som om äfven allmänheten vore berättigad att erfara något närmare om denna sak, och som borde inspektor för hufvudstadens folkskolor finna sig uppfordrad att meddela huru härmed kan hänga tillsammans, på det allmänheten må fö veta om äfven här föreligger en humbug, eller om ett lömskt förtal blifvit från något håll utspridt. Befinnes detta senare vara häöndelsen, så förmoda vi att korrespondenten till Handelstidningen icke undandrager sig att meddela de ytterligare upplysningar, gom kunna tjena till vägledning vid spårande af de i fråga varande antydnirgarnes ursprung. Under afvaktan på möjligen blifvande förklaringar i ämnet, återgifva vi här den i fråga varande korrespondentens framställning, som är af följande lydelse: Sverige bar vid Wienutställningen uppträdt med ett eget skolhus, och detta är nog bra. Likaledes har det varit riktigt att här framställa ett skolhus för landsbygden. Men möter man frågan: om Sverige eger sådana skolhus, om också än så enstaka, så måste denna fråga besvaras nekande. Man måste svara: vi ega ännu icke något sådant hus, men vi vilja ha detta uppstäldt såsom modellhus, dit vi sträfva. et svenska skolhuset i Wien kan och bör sålunda endast bedömas ur denna synpunkt, det ir såsom modell. Men då möter åter frågan; äm det såsom sådant är ändamålsenligt och 0 Vi kunna ej besvara denna fråga obetingadt jakande. Huset har ett rätt vackert yttre, med en antydning om gammalnordisk stil, hvilken framskymtar vid alla de särskilda svenska byggnaderna vid Wienutställningen. En god och riktig tanke. har ock varit att låta det stora skolrummets tak höja sig upp mot takåsen, hvarigenom man åt skolrummet vinner det luftrum, som eljest går förloradt genom den s. k. vinden. Men här frågar främlingen: låter sig detta göra i edert klimat? Man har ju här till vägg endast det tunna taket? — Frågan kan hbesvaras, men det sker ej genom den hu uppförda byggnaden. Mot inredningen måste flera anmärkningar göras. Från en liten tambur leder en dörr till RR