Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 3

jsamtiden. Temer Hi gro! naturalism, hisarret och förblatring. Englands utställning skär ker en rik belysning åt denna sida af kons utvecklingen. Der råda en brokighet, e bullrande färg, en vild originalitetsjagt, som betraktade i sin helhet, göra ett nedslående aggande och tungt intryck på åskådaren trots enstaka alsters förtjenst. Ungefär e! liknande företeelse, som dock ännu ba en viss yttre prägel af formsinne, framställe; det unga Italiens måleri, hvars rörliga li tydligen befinner sig i sin första knoppning och på hvars försök man sålunda ej tord: böra tillämpa samma stränga måttstock son på den engelska konsten. De nordiska län derna slutligen visa oss bilden af en stilla men säker utveckling, som söker tillegn: sig och lära af det bästa inom samtidens konst, men på samma gång ej upphör att som den finska runan 8å skönt yttrar, lyssna till den faras susning vid hvars rot sitt bo hon fäste. Sverige-Norge luta måhända mer åt det förra Danmark mer åt senare hället) men ihgen dera riktningen har uteslutit eller uppträd direkt i motsais till den andra. Skada blott att vår nordiska konst, vi upprepa det, äl så ojemnt och delvis uvderhaltigt företrädd Särskildt Danmark szknar sina bästa namp en Marstrand, Exner, Skovgaard tfn. 8. och lider af ett Öfvermätt temligen klena bilder I svenska afdelningen söker man också för gäfves Scholander, Egron Lundgren: Bok lund, Malmström, Wallander och andra ai våra bekantaste målare; en och annan upp trädande, Fageriin t, ex., är ovanligt medel måitlet representerad, och om vår genrekonst kan man öfverhotvud knappt få nöägot be grepp på grund af hvad här förevigas. Sedan vi sålunda i korthet gjort oss för. trogna med sjelfva karakteren af måleriut: ställningen, skola vi skrida till ett närmare betraktande af vissa mer betecknande riktvingar och mästare inom densamma. Trots de brister och luckor vi ofvan påpekat, innehåller hon i alla fall ett öfvermåttan rikt stoff för iakttagelser. Mäånget hemligt hjertslag i samtidens lif kan den uppmärksamma åskådaren här lyssna till; och drag, som ej utropas från takes, biktas här i bildernas språk på ett sätt, som är oförtydbart uch tillika eger det hemlighetsiuilas retade be hag. Låt oss se till, om något af allt detta kan fästas i dessa utkast.