Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 3

Kom, Grace, och sitt här ibland barnen, iaföll Valencia. Nej, jag tackar er, mylady. Valencia började bedja Grace, och många röster förenade sig med hennes. Ursäkta mig, att jag nekar härtill, mylady, sade Grace, i det hon drog sig tillbaka ibland folket; men i det hon gick, tilllade hon sakta, men likväl tydligt nog för att höras af alla: Det är tids nog att smickra mig och att bedja om min bild, när ni göra det, hvarom jag har bedt eder... hvad Gud befaller eder ! Hvad då, kära Grace? Ni veta det! Jag har tillsagt eder att bevara edra lif för kolera och ni ha inte, tillräckligt sundt förnuft att göra det. Låt mig gå hem och bedja för eder! En besvärad tystnad uppstod ibland folket. Slutligen yttrade en man: Hon har blifvit bortkollrad, tror jag, af den här doktorn och hans vurm att städa och snygga. Grace gick hem, ty tiden var snart inne för eftermiddagens skoltimmar. Hvilket ansigte! yttrade Mellot. Ja, hvad tycker ni derom? Kom och se henne i skolan, då barnen klockan tu komma dit. Aha, här komma Scotbush och mon Saint Pere. Vi ämna oss till skolan, mylord, sade Valencia till sin bror. Tycker ni inte att i er egenskap af ställets patronus det skulle se bra ut, om också ni gick dit och uttalade ert fulla gillande af hvad ni naturligtvis inte begriper? Jo, så mycket mera, som jag just är på väg dit med Campbell. Först måste jag likväl tala vid den bär kalkbrännaren, hvilken jag förmodar vill ha sin kalknugn på nytt arrende. Åtminstone kommer han här