Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 3

Bildande konst. L Ordspråket Menniskan spår, och — outredda natnrkrafter rå kunde man med den angifna förändringen mycket väl tillämpa på den storartade utställning, som här pågått sedan den 1 Maj. Den höga general direktionens önskan Var naturligtvis attför denmillion af främlingar, som hitväntades. visa det ofantliga företaget fullt färdigt och ordnadt genast från början; men det stod ej skrifvet i stjernorna att denna verldsutställ ning skulle öfverträffa sina föregångare ji fröga om fullfärdighet vid öppnandet. Snarare blef det tvärtom. Trots alla snsträng. ningar kan den än i dag ej anses slutordnad: och till och med hela byggnader hafva ännv efter midten af Juni begynt grundläggas. En af de afdelningar, hvilka till en början behandlades särdeles styfmoderligt, var just den, med hvilken vi i det följande skola sysselsätta oss, nemligen den egentliga konstutställningen; och studierna inom densamma. hvilka först för ett par veckor sedsn med fördel kunde begyonas, möta ännu aälltjemt svårigheter och lucker, som först en framtid — hur aflägsen veta vi ej — skall afhjelpa. Om vi skledes tagit mod till oss och här begynna en öfversigt af! det förnämsta och mest betecknande ai hvad afdelningen företer, sker det alltid under det förbehåll att vi icke må dragas till ansvar, i fall senare partiella öppnanden, såsom den stående termen lyder, skulle befinnas i någon mån rubba vära uttalanden. Hvad som med vissbet kan utsägas, det är att denna utställning, oaktadt sin högt betydande storlek, dotk icke skänker åskådaren eller forskaren en fullständig eller ens tillnärmelsevis riktig öfversigt bt Gen europeiska konstens nuvarande ståndpunkt, för sävidt man vill lära känna henne något mer än till de allmänaa dragen. Förhållandet är förklarligt, när man besinnar svårigheterna med konstverkens upplånande från offentliga och enskilda samlingar, de delvis mycket dyra flyttningarna, fuskares och lägre konstnärers entrågenhet o. a. v. Så kommer det sig att man i mer än en afdelning allt emellanåt tror sig vandra snarare i en konsthandel, der urvalet stannar qvar, än i en allmän konstutställning, der endast det utvaldaste borde få tillträde. Detta gälleri all synnerhet Tysklanås och Frankrikes tafvelutställningar, hvilka i hög grad besväras af Gåliga, medelwåttiga och obetydande bilder. De nordiska länderaa äro också ojemnt företrädda: Norge rikast och bäst, Sverige mycket glest, ehuru hvad som finnes i allmänhet är godt, Danmark qvalitativt sämst. Italiens skulptur bar en numerär öfvervigt, som ej mår i förhållande hvarken till dess inre värde eller dess betydelse gent emot den öfriga europeiska plastiken; Eng land åter är mycket fötaligt, men i allmänhet. syces det, väl representeradt 0. s. v. Med t:tord: luckor, ojeomnheter och oegentligheter förefinnas öfverallt, en följd deraf, att ingen omfattande, på förhand uppgjord gemensam plan för antalet och värdet at utställningsföremålen satts i fråga. Måhända skall sålunda äfven denna del af utställningen lemna ett bevis för påståendet, 4, att de allmänna verldsutställningarnas rolllf; är i det närmaste utspelad, eller att åtmin Iy stone hela deras organisation måste underkastas långt mer genomgripande omgestaltbi bingar än hittills varit fallet, om de skola f; medföra en nytta, som i nögon mån motsvasl rar de oerhörda ansträngnirgar och utgifter !y ie erfordra. Måleriet med sina vidhängande konster, då gravyren, litografien och flere, är utan fråga vw: len afdelning i konsthallen, som tager brorsar lotten af uppmärksamheten; och vi skolalg lerför först sysselsätta ess med detsamma. m Såsom en allmän anmärkning, gjord redan n: vid många föregående större målerintställ js ningar, förutskicka vi, att man i det sam-!d: ida måleriet öfverhufvud spärar en reali-st tisk, ät verkligheten och naturen hängifven !m riktning, att följaktligen genren och land-!n: skapet hafva öfvervigten, att historien och sa let högre figurmåleriet allt mer förlora ter-n räng eller omgestaltas i öfverensstämmelse fa med den rådande hufvudriktningen, samt att fo den ideala stilen kan sägas vara så godtlde som utdöd eller så starkt uppblandad medk: realistiska och naturalistiska element, attde bon knappt mer kan igenkännas. Dermed ir icke sagdt, att vår tids målerilider brist os på ider och sanunt inre lif; men dess tankar li taga en skarpare .kenkretare och naturtrog-si nare form än tillförene; och anspråken halni i detta hänseende under den senaste tiden jg stegrats högst betydligt. Hvarken inom bhi-st storien eller genren nöjer man sig nu mera vi med allmänna typer. med sköna abstraktioof ner. De mästare, hos hvilka dylika ännu !ler späras, tillhöra alla ett försvinnande tidehvarf, och de unga hafva nästan utan un-laf lantag valt naturen och den lefvande före-so teelsen till förebilder. I öfverensstämmelse fr härmed har äfven den yttre tekniken omdaj te nats: teckning och modellering bafva erbålvi it en ofantlig utveckling, och i färgens be-be handling råder en mångsidighet, en frihet från ) bl skolförutsättningar och en kraft, som på åt va killiga häll till och med urartat till för-!de konstling och onatur, just genom sökandet K fter det riktigt naturliga. hö Vid en hastig öfverblick, som ej för tillm ället inlåter sig på en närmare granskning ec f de enstaka mästarne eller konstverken, !ty .ommer man till ganska öfverraskande re-jsy ultat, i synnerhet om man skrider till ver-be et med en på förhand utbildad mening. sa Jet visar sig då t. ex. att Frankrikes må-st eri, långt ifrån att stå på höjden af sin tid,m: åde i afseende å innehöll och teknik befin-!m: er sig i en alldeles afgjord återgång. En-äf taka företeelser tyda på att detta förhål-et! ande skjuter sina rötter längt tillbaka isPp iden, och att den virtuositet, som på allajse AU utvecklas inom den franska konsten,!H arit och fortfarande är kräftan på hennes m erkliga, inre lifskraft. Åter finner man att) kv en tyska målarkonstev, trots mycken tyngd de ch konstighet, med sllvar och kärlek aretar sig framåt, och att särskildt Österri-kl es konstnärer med verkligt ungdomlig hänfri örelse egnat sig åt uppgiften att lyfta sitt ni inds måleri i jemnbredd med de öfriga odpgsfolkens. En vigtig faktor i konstutka ecklingen, hvilken särdeles inom den öster: et ikiska afdelningen visar sitt inflytande, är frå alleristudiet, konstens återblickande på och ocI ;rdjupande i förflutna tiders bästa alster. sv: Jet är alldeles oförnekligt att detta, der det) Ch lkas med fullt allvar, icke blott som en mn iodesak eller för att gifva framställningen sål got nytt, pikant i det yttre, varit af en lär raftigt stärkande och rikt gifvande infiy-om else. Men detta återblickande bör och skall ! 89 ke utesluta det stadiga fasthållandet vid fvet och naturen, sådana de visa sig för en sunda uppfattningen; ty i sådant fallty der ätergången till ett konstladt och icke sk ns populärt manår. Beviset härför fiunerde an inom den belgiska afdelningen, der en ig ch annan konstnär med oneklig begåfning yckats arbeta sig så långt bort från den elj anna naturen, att hans taflor förefalla som Mi opior efter de mest förålårade original. ie Vidare visar sig att ett ensidizt betonande) da NA ne kt Ås nn NA kt Jönn pr Br Re -— OttftntttTTtTtTttLtT TTT1 pr net 0 sm mc R PV rr 0 MM Fr mm