Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 3

till sällhetens himmel. Så gjorde äfven dessa obildade och simpla, men på samma gång ömhjertade och fantasirika naturbarn, hvilka med förtjusning lyssnade på den sköna sången. Slutligen upphörde den och alla drogo djupt efter andan, medan ett sakta sorl af beundran genomlopp kretsen af åhörare — alltför försynta av öppet gifva sitt bifall tillkänna. Har du nånsin hört dess like, Jan Beer? Och sett dess like, svarade gentleman Jan. Jag plägade säga att ingen kunde gå upp emot vår Grace, men se denna — hon såg ut precist som en drottning hela tiden! N Ja; och som hon hör oss till, så oga vi fall rätt att vara stolta öfver hecne. Men se der står ju ocksä vår Grace. Så var det. Grace häde hela tiden stått bland de öfriga, liksom de förtjust och med den tårfyllda blicken fästad på Valencia. Hennes tårar hade först blifvit framkallade af sången, men sedan, vid åsynen af alla dessa menniskor, genom en id6eförbindelee, egendomlig för Grace. Ack, om Grace varit här förnut! utbrast en; vi skulle gerna velat ha henne afnoålad midt ibland barnen. Ack, ja; det hade varit lefvandes vackert ! Tyst ni, gossar! sade gentleman Jan, som vanligen kände sig kallad att lärs de öfriga skick och goda seder. Herrn sätter dit hvem han vill och hvem han inte vill ha dit, den får töfva. Hvilken besynnerliga ordvändning Clsude besvarade med: På intet vis! Hvem som ni vill hi på taflan skall också komma dit. En bittre figur som midtelparti än hon kan jag aldrig få. Jag vill börja på nytt.