Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 3

ständigt. ; Samma afion kom-Tom åter in till Frank, 5e så; nu har jag varit hos Trebooze. Öch ni blef emöttagen? Precist som jag förutsade. Frågade om symptomerna, föreskref något digestivmedel; följer han iute ordentligt mina ordinatiousr utan lefver lika vildt som hittills, är det snart förbi med bonom. — Slutligen plåstrade jag med snublimt ädelmod ihop hans näsa, som mina egna knogar hade åt gått litet illa. Omöjligt! Åh, ni är sannerligen den oför skräcktaste menniska Oförskämdaste, n r ni troligen. Jag vill säga er hur det förhöll sig. Jag visste hans fru skulle frakta för att verlden reen kände att kan varit berusad och dernåder ska ig. Jag lät henne förstå att alt ante : Oui bono? : För att få välde öfver döm. Jag visste derjemte att han inte skulle våga bryta ut emot mig, af fruktan för att jag kunde yppa hela förhållandet för mrs Trebooze, Åh, det var berrligt att ha den der stora narren under mina fingrar, butter och sur samt brinnande af lust att slå hufvudet a! mig, medan jag under utrop af djupaste bestöstning och deltagande, plåstrade ihop fysionomiew. Inna: vi skildes tror jag verkligen att jag öfvertygade honom sjelf om att han fålt elt blått öga gesom att i mörkret stöta emot ett träd. Frank kunde icke afhålla sig från att le åt hela detta tokiga äfventyr. Nästa minut sade han dock med ätervunzet allvar: Jag kan inte annat än tänka, att det skulle varit ett lämpligt tillfälla far oc gifva denna dåliga man en allvarsam tillrättavisning.