Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 3

Ivar Hallström såsom kompositör bedömd i Tyskland. Genom telegrafen är det bekant, att hi Ivar Hallströms: Blommornas undran (till text af Oscar Fredrik) i början af denna månad uppfördes i Frankfurt am Main på en matinå till förmån för Die Genossen schaft deutscher Bähnenangehörigen och gjorde mycken lycka. Vi ba nu kommit ji tillfälle att se flere Frankfurttidningars re censioner deröfver, Dessa tidningar uttömma sig i loford öfver såväl hr Hallströms musik som öfver texten, hvilken senare till och, med förklaras värdig en Göthe och en Heine, och den tyska publiken tyckes ha blifvit avgenämt öfverraskad öfver bekant skapen med denna svenska poetiskt-musika liska skapelse, hvilket är synnerligen glädnde, utom för författaren och kompositören. ätven för den sveaska konsten, då deticke är osannolikt, att Biommornas undran ef. ter den lysande debuten i Frankfurt kom r att göra sin rund kring åtskilliga tyska er; det är endast undantagsvis något svenskt musikverk gifves utomlands, och det är att hoppas, att det här ifrågavaran dea lysande framgäpg skall i Tyskland in. gifva en önskan att få göra bekantskap med ännu flere svenska musikalster. Vi vilja nu meddela några utdrag ur Frankfurttidningarsas recensioner. Så yttras i Frankfurter Zeitung: sMatinn bjöd i sin musikaliska del på ett för Tyskiand nytt, afgjordt värdefullt arbete. Detta arbete är af svensk härkomst och bär titeln: Blumenwunder(riktigare och originalet mer motsvarande borde det dock — anmärker recensenten — (heta: Die Verwunderung der Blumen-), idyil af Oscar Fredrik, satt i musik för soloröter, kör och ackompagnerande piano af Ivar Halltröm. För texten, hvilken, efter hvad vi inhemtat, är ett ungdomsarbete af konungen af Sverige, ligger en ganska poetisk id6 till grund. Ivar Hallströms musik utmärker sig för en behaglig och otvungen uppfinning, klar, fattlig struktur och fin karakteristik. Såväl melodisom harmoni äro friska och fängslande, och musiken håller sig fri från å ena sidan triVialitet trots all enkelhet och på den andra från den onaturliga, pjunkiga tillgjordhet, som hos så många nyare tonverk skall gå och gälla för originalitet. Härjemte ligger en alldeles egen, sagolikt doftrik tjusning utbredd öfver musiken, som låter den framträda såsom en ypperlig illustration af den i texten framställda poetiska tanken. I synnerhet förtjena omnämnas den vackra inlednigskören, hvilken äfven bildar arbetets afslutning, den älskliga Papilios berättelse beledsagande melodien, till hvilken sluter sig blommornas: Wie wunderbars, den zirliga dubbelkören: Ei, sehet dochoch i synnerhet den i sin enkelhet förtjusande violblommornas. terzett. Äfven många andra vat pointer innehåller musiken. såsom t. ex. då blommorna utskratta stjufmorsblomman, och träffande tonmålningar äro också inflätade i det hela. Så finna vi 1 ackompagnementet källans sorl. Papilios kringfladdring m. m. försinnligade. Af de olika figurerna är i synnerhet den lättvingade Papilio musikaliskt väl tecknad. Dock kan man icke underlåta stt lägga kompositören i hans eget verks intresse på bjertat att arrangera det i sig sjelf väl vackra, men i förhållande till vokalstämmorna för torftiga piauoackompagnementet för orkester. ÅÄunu varmare yttrar sig recensenten i Syddeutsche Theater Zeitung, Han skrifver bland annat: Perlan på matinn var en förtjusande idyll af Oscar Fredrik (konung af Sverige), benämnd Blumenwunder med musik af Ivar Hallström. Det är som om en vårvind fläktade emot oss vid åihörendet af denna lika älskliga som snillrika inelia komposition, hvilken breder sig rilstoft öfver den poetiskt-ljufva, idylliska texten. Det hela gör samma intryck som Mendelssobns sferisk k till Shakespeares Somär den till romantik potentierade idyllen. icke vekt försmältande å la Gesner, utan frisk, blomstrande. luftig: och så fin som etern. Men vore frestad att söka dess hemland i orienten, men ickg i norra Sverige! Men just detta är kompositionens förtjenst. Den är, likt musiken i allmänhet, kosmopolitisk och skall i alla zoner finna sina beundrare. Hallströms melodier äro ej blott originella och karakteristi8 äfven genomandade af denna romana höga flygt, som bänför ossiLindblads, Geyers och sndra store kompositörers kompositioner. Äfven hans hbarmoniföring är mästerlig och till en del alideles ny, hänryckande sin verkan. såsom t. ex. i violbloms-terz-tten å nde chören i B-moll, ett äkta svenskt stycke. är är dock ej platsen attidetalj skizzera massan af skönheter i denna kompodition. Blow om den kögpoeiiska texten vilja: vi yttra ännu några ord. Det ärettfinkänsligt, synnerligen täckt poetiskt arbete. Man måste tänka sig en blomsterlund på en vårmorgon såsom scen. (Recensenten redogör härefter i korthet för textens innehåll och utbrister derefter :) Och detta allt är höljdt i ett fint poetiskt språk. som vore värdigt Göthe och Heine. Att out så dant verk vid så utmärkt exekution måste vinna entusiastiskt bifall i den med en kännarepublik fyllda teatersalongen. faller af sig sjelf, och ett sådant mottagande hedrar lika mycket skalden och kompositören som sjelfva pupliken. Den i Franklurt på franska språket utgifna veckotidningen: TLe ebroniqueur po