Aftonbladet – 21 juni 1873, sida 3

dan jag vet att jag ej är misstänkt af er. Af er?2 Tom kunde icke annat än se, hvad som ock ingen mensklig varelse kan fördölja, att Grace älskade honom. Hans onda engel kom och frestade honom ännu en gång, men nu förgälves: Graces milda, okonstlade ärlighet, som för många män skulle varit ett medel att göra henne till ett lättfånget rof, Var för Thomas Thurnall ett heligt värn för hennes oskuld, Så ädel, så varmhjertad, så ren! Huru hade det varit bonom möjligt att uppföra sig som en skurk emot denna qvinna? Men att en hemlighet låg gömd under hennes sätt, derom var han fullt öfvertygad, Hvilka voro de bördor, nästan så tunga som denna orättvisa misstanke, om hvilka hon talat? Det varicke något orätt uti att fråga. Men, Grace — miss Harvey — ni skall ju ej vredgas på mig, om jag frågar en sak? — Hvarför yttrar ni er så ofta, liksom om återfinnandet af dessa pengar berodde af er allena? Ni önskar att jag skall återfå dem, det vet jag; kan ni gifva mig ett räd huru detta skall ske, hvarför då ej göra så? Hvarför vill ni inte säga mig hvem ni misstänker? Men i ögonblicket återkom bennes förra, vilda förskräckelse, Hon afbröt honom tvärt med att utbrista: Hvem jag misstänker? Jag misstänker? 0, jag har redan misstänkt alltför mången! Mina misstankar ha hvilat öfver så många af mina medmenniskor, att jag till slut började hata dem och sjelfva lifvet, emedan jag inbillade mig se tjuf inbrändt på hvarje panna. O, begär inte att jag skall tro nägon mera vara skyldig till detta brott! Tom teg. O, min Guds, utbrast hon efter några ögonblicks tystnad, öm vi vore åter i de