Aftonbladet – 21 juni 1873, sida 3

ja skolkommissionen eller af kotimunens re pregentantskap — trots allt hvad denn: kommun har honom att tacka för, och ehuru väl en så raskt tillväxande stad kunde be höfva eh man med hans framsynthet bland sine ledarö; Men, tillägger förf., Broch är i Norges land dör förste man, hvars öfver tygelse icke fjettrade bönom vid taburetten, tills döden eller kungen sade till honom: nu skall du gå! Resten afrådet tyckte icke om detta, och så tyckte Kristianias eleverade allmänanda, att hon ej beller kunde tycka om det, — SHntligen få vi i detta häfte slutredovisniog för utfallet af den ovanligt taktlösa opinionsyttring, hvilken i fjor försöktes efter den bekanta misstroendeadress mot Staugska ministeren, som storthinget aflät med anledning af dels regeringens förfarande i prolongationsfrågan, dels tillämpningen af konungens veto mot beslutet om statsrådens tillträde till representationen. Mot denna adress ville man tillställa en opinions: storm i och genom de s. k. stads-plebisciterna, hvilka uttalade tillit till ministeren och beklagade storthingets uppträdande. Det befinnss pu, att dessa lojala plebiseiter fått endast 1302 underskrifter i städerna och 219 på landet. Å andra sidan utfärdade ett antal personer i Kristiania och Aker en adress till storthinget, hvari uttrycktes ogillande af detta uppträdande mot folkrepresentationens anseende och myndighet, och denna mot-adress hade intill 12 Febr. detta år, då den tillstäldes storthinget, fått 7009 underskrifter. Och härmed torde för längre tid lusten vara dämpad, att på ett så oregel mässigt sätt, som genom stads-plebisciterna försöktes, ingripa I en tvist mellan r.presentationen och regeringen, — I andra och tredje häftena finna vi anmälningar af svensk literatur; öfversättningar från ryske skalden Zhukovski af rektor Blom; tre dikter at Björnstjerne Björnson; tal och sång vid studentersamfundets minnesfest för G. A, Krogh; aktstycken i frågan om Piteå-Bodövägen; samt af utgifvarens hand tre uppsatser, nemligen om Selskaber til Dyrenes Beskyttelse, Om den norske Hedning-Omvendelse, samt Om Undervisningsanstalternes Pröver (Examener). Vi anse oss böra fästa vårt lands missionsvänners synnerliga uppmärksamhet på den andra i ordningen af dessa afhandlingar. Författarens historiska skarpsinne samt sällsporda kännedom om länder och folk, i förening med hans ovanligt praktiska blick för saker och ting, göra denna uppsats till någohting af det mest tänkvärda och lärorika, man i det ämnet torde kunna påträffa. Förf. befarar ej, att den norska mission bland kaffrerne, som för tretio år sedan begyntes af P. 8. Schreuder, nu skulle vara afslutad eller böra anses hafva misslyckats. De norska missionärerna kunna nemligen, under den reaktion, som den n. v. Zvlu-furstens ofördragsamhet medfört, slå upp sina bopålar bland de kaffrer, som tagit sin tillflykt på engelskt oniråde, der finna ett nytt och derifrån, genom infödivgars bjelp, äfven bearbeta sitt gamla missionsfält. Vidare anser förf. att man bör tänka på att utvidga sin verksamhet till Madagaskar och Öst-Asien, särskildt Kina. Hvad han upplyser beträffande sistnämnda Jand, sk: 1 utan tvifvel förefalla de fleste i högsta grad öfverraskånde. De gamla föreställningårna om Kina, såsom i alla afseenden orörlighetens fulländade typ, behöfva grudligt justeras. Tusen tecken antyda, att er omhvälfning, liksom i Japan, kan tima förr än någon anar. Ty derom äro kännarne ense, att det gamla tillståndet, den gamla samfundsordningen, den gamla tron ramla öfver ända, såsom obotligt ruttna. Men hvad kommer i stället? Flere möjligheter kunna tänkas: den sannolikaste och vådligaste är att, om ej de kristne raskt anstränga sig, hundratals millioner kineser ganska snart förvandlas från fega buddhister till krigiske muhammedaner. Ty profetens lära har i stillhet tå utbredt sig i Kina, att äer knappt finns en stad, som ej har sin islamitiska menighet. Denna religion föreskrifver, som man vet, pligten att utbreda tron med svärdet. Historien visar, att hennes fanatiska kraft alltid varit störst hos ny-omvända. Detta bekräftas ock af de till muhammedanismen omvända kineserna. De ha redan i tvenne kinesiska provinser rest sig, nedsablat de härar, som sändts emot dem, och upprättat beroende stater, som de otvifvelaktigt ha sinne att utvidga, Muhammedanismens seger kan ej betraktas som ett framsteg. )m än Kina länge bålit sig isoleradt, har let dock varit af politiska, ej af religiösa skäl; buddbismen är i sjelfva verket gynjam för menniskors fredliga samqväm, till ch -med fördragsam mot andra trosbekänsare. Men med muhammedanismen skulle pr fanatisk intolerans komma. till: väldet. Ehuru ännu blott upprorsmän mot det stora riket, hafva de kinesiska muhammedanerne j risat någon håg att genom:foglighet mot urop6srne vinna desses sympatier; När chlagiotweit trängde in i Öst-Turkestan, lef han halshuggen, och franske köpmän, om frän Birma och Anam vågat sig till fannan, den andra muhammedanska staten i Sina, ba rönt den odrägligaste misstro. Nu säller det, säger förf., för de kristne att i Kina söka förekomma Islams ytterligare ramsteg. — Utrymmet nekar oss att ingå ens en kort sammanfattning af utgifva-! ens afhandling om examensväsendet. Motl e röster, som höjt sig mot snart sagdt alla ffentliga kunskapsprof, anför förf. tanketarka invändningar, som bebålla sin fulla igt äfven inför den, som kan vara fullt fvertygad om behofvet af en till inskränking ledande reform i det nu rådande exarensväsendet vid skolor och universitet. Vi ekommendera uppsatsen till begrundande af var och en, som hyser intresse för, eller ar till embetspligt att verka för den ofentliga undervisningens angelägenheter. Af dessa korta anmärkningar framgår, att idskriften utmärker sig genom ett omvexande innehåll, hemtadt från vår egen samids intressen. -En ytterligare förtjenst är en lifliga, tilldragande formen. Särskildt äller detta om utgifvarens egna uppsatser, er man möter, hvåd som genom sin sällynthet är så mycket mer uppfriskande, en fyven i stilistiskt hänseende fullständig oriinalitet. Vorges Statskalender for Aaret 1873. Utgiven af N. BR. Bull, cand: jur. (Ohristiania. Alb, Cammermeyers Forlag.) l: En ny årgång af detta väl redigeradel: alenderarbete, hvars tryckning afslöts den Februari, har först i dessa dagar kommit sg till handa. Vid anmälan af Sveriges och lorges statskalender i början af detta ör rbjöd sig ett osökt tillfälle till jemförelse nellan densamma och den genom Kristianial. niversitets försorg utgifna särskilda kalenlerp, hvilken icke utföll till fördel för den örstnämde — ett omdöme, som förevarande : regång ytterligare bekräftar. Norges statskalender är nemligen mycket fullständigare,, in den gemensamma Sveriges och Norges,l j blott deri, att den i sina förteckningar