Aftonbladet – 20 juni 1873, sida 3

den söndag; om de hade sagt folket rent nt, att i fall koleran är att räkna som en Guds straffdom, så är hom Hans straff för oordentlighetens och orenhetens synd, och att den bot och bättring, Han fordrar, är att menniskorna skola tvätta sig och hålla snyggt omkring sig. Om så skedde, skulle koleran nu inte förmå göra några härjningar i England. Men, doktor Thurnall — är denna hemsökelse då inte Guds vilja? Kunna vi hejda Hans hand? Jag kan derpå ej svara något, miss Har vey. Jag vet endast, att der koleran ut bryter, är det någons fel, och om dödsfall inträffa, är det någon som förtjenade att anklagas för dråp — jag hade nära på sagt mord — och att deporteras för lifstiden. Någon? Hvilken då ? Det blir afgjordt under nästa generation, då menniskorna fått tillräckligt sundt förnuft, att genom lagbud emot osnygghet, snikenhet och lättja skydda sina lif. Grace teg för en stund. ; Kan då ingenting göras för att nu afvända farsoten? Måste han komma? Jag tror det. Visst skulle man ändå på förhand kunna verka tillräckligt för att rädda många lif. För att rädda många lif — lif? — då äfven många odödliga själar! O, hvad kan jag göra? Ganska mycket, miss Harvey, sade Tom, hvilken i detta ögonblick insåg den stora nytta hennes inflytande öfver köpingens invånare kunde skänka honom. Han fortfor således att tala med henne och fann huru hon med brinnande entusiasm, men på samma gång med godt, praktiskt förstånd ingick på hans planer. Tom