Aftonbladet – 20 juni 1873, sida 3

ten eller hafva uppsigten öfver skolan, hvars tjenare de äro, De skola vara skolans tje nare och på samma gång hafva öfverinseen det öfver sig och sina kamrater. Skolans rektor, som enligt nådiga skolstadgan skall hafva närmaste tillsynen öfver, bland annat, att läraren fullgör sina skyldigheter, får ju på detta sätt just dem till eforer öfver sig, öfver hvilka han skulle ha tillsyn. Konse qvenserna af denna institution blifva sålunda egendomliga nog. Hurr mycket trassel och svårigheter sådana författningar medföra, faller af sig sjelft. Den som någon tid tjenstgjort vid elementarläroverk i en stiftsstad, skall säkert ha mången ledsam erfarenhet deraf. Vi gå vidare: hurudant skall kamratskapet blifva lärare emellan, der den ene kamraten skall utöfva eforalmakten öf: ver den andre? Erfarenheten har tillräck ligt visat, att detta blir allt annat än godt och behagligt. Men hvår är en broderlig och enig samverkan mera nödvändig för det helas gång än mellan lärarne i samma läroverkskolleginm? Vi tro oss med detta tillräckligt klart hafva uppvisat nödvändigheten af en förändrad lagstiftning i detta afseende. Ja, vi tro, att en förändring härutinnan är minst lika nödvändig som en förändring af sjelfva skolstadgan. En vän både till skolan och kyrkan.