Aftonbladet – 16 juni 1873, sida 2

versända till er ett bref från general Ladmirault, i hvilket han önskar-erhålla nationalförsamlingens bemyndigande att anställa ital mot medlemmen af nationalförsamlingen Ranc på grund af anklagelse för delaktighet i insurrektionen, för försök eller hotelser att uppväcka inbördeskrig och hat medborgarne emellan samt för att ha velat ininkräkta makten —I hvilka förbrytelser äro specificerade i artiklarne 59, 60, 87, 91 och 258 af Code criminal. General Ladmiraults bref var affattadt i följands ordalag: Herr president! Jag har alitid ansett att rättvisan borde vara lika för alla. Emellertid ir hr Ranc, medlem af nationalförsamlingen, len enda af kommunens mer betydande perner, hvilken ej blifvit ställd under ätal. Ranc utnämndes till medlem af kommunen len 27 Mars 1871. Hans afsked tillkännazafs i Journal officiel den 7 April. Mellan den 27 Mars och den 7 April ofentliggjordes bland andra följande dekret: 1) Dekretet af den 28 Mars, hvilket vid straff af afsked förbjöd regerirgsembetsmännen att lyda Versaillesregeringens befallningar. 2 Dekretet af den 28 Mars, som godkänner de utmätningar, hvilka blifvit gjorda hos åtskilliga försäkringsbolag. 3) Dekretet af den 30 Mars, som befaller att Thiers, Dufaure, Jules Simon och amiral Bothnau skola ställas under åtal och deras egendom seqvestreras, 5) Dekretet af den 5 April angående de som gisslan tagna personerna. Ranc undertecknade det första af dessa dekret, de andra voro undertecknade at La commune. Slutligen var Ranc delaktig i det dekret, hvilket utnämnde Protet till justitieminister; i proklamationen af den 29 Mars, som proklamerade kommunens tillvaro och den sanktion hon erkållit genom valmännens röster, samt i proklamationen af den 2 April, hvilken befaller ett allmänt utfall mot Versaillestrupperna. I följd af alla dessa handlingar, i hvilka Rance teg del, begär jag afförsamingen bemyndigande att ställa Rance under tals General Ladmiranits begäran hänsköts till en komit, som med 13 röster mot 2 beslöto att Ranc skulle ställas under åtal, Republique Frangaise attrycker i aniedning häraf följande förklaring, som Ransc under len 27 December 1871 i ett bref till tidningen Le Constitutionel afgaf: Jag kom till Paris åen 20 Mars, okunvnig om hvad som hade tilldragit sig den 18. Redan följande dag började jag, i förhoppling att kunna hindra en olycksbriogande strid, jemte flere andra åt demokratiens sak nängifne medborgare arbeta på organiseranlet af en försoningskomit. Den 24 på naten begaf jag mig till centralkomiten, åt vilken de vid Rue de la Banque församade mairerne anförtrott ett uppdrag, som lyckligtvis icke ledde till något resultat. Vid valen den 26 erhöll jag, utan att hafva ippträdt såsom kandidat, nästan alla röterna i nionde arrondissementet, som icke slömt det goda jag sökt uträtta efter dena 4 September. Jag upptogs på alla listorna, den nbegripen på hvilken befann sig hr Andrås iamn, för närvarande deputerad för SeinelePartementet. Sålunda vald, ansåg jag mig a tvenne mandater, å ena sidan att berygga ordningen, den allmänna freden och ugnet inom arrondissementet, å den andra tt i Hotel de Ville fortsätta mina försoingsförsök. I det förstnämnda hänseendet yckades vi fullkomligt, tack vare min vän Jlysse Parents hängifvenhet. I det andra ar jag mindre lycklig. Den 4 Aprilgjorde nderrättelsen om Duvals och Flourens död lit hopp om att kunna hejda striden fåängt. Dagen derpä begaf jag mig icke till Iotel de Ville, utan insände mina afskedsnsökan. Jag gjorde det icke förr, emedan ag skulle ha ansett det som en feghet att raga mig tillbaka, så länge jag ännu hyste ågon-skymt af hopp. En sak återstod att öra — att skapa en makt som kunde träda mellan de stridande. I detta syfte tog jag el i grundläggandet af ligan för Paris ättigheter, utan att dock läta mitt namn ynas, hvilket skulle ha illa upptagits i ersailles, emedan jag varit medlem af kommunen —-kommunen som jag lemnat, Från enna dag räknadt lefde jag i Paris i 2bsoit tillbakadragenhet. Behölver jag välnu lägga, att jag icke, hvarken före eller fter den 6 April, hvarken på afstånd eller å nära häll, stått uti någon vare sig direkt ller indirekt beröring med någon medlem t regeringen? Ni har återgifvit ett yttande, som af Univers tillskrifves en ansedd jan inom republiken, hvilken skulle; ha sagt ll en deputerad: Huru vill ni, att vi xulle kanna anställa åtal mot hr Ranc, om har gjort oss så stora tjenster? Jag r öfvertygad om att detta är en ren dikt; jen i hvad fall som helst svarar jag: Om 1 vare sig framstående eller icke framsående person inom regeringen har fält et yttrande, man tillskrifvit honom, eller Ågot annat dylikt, så har han ljugit. Om 2 deputerad har upprepat eller uppfunnit et, så har denne deputerade ljagit. De franska tidningarna offentliggöra fölnde bref från Thiers till en invånare i ancy: Jag tackar er för ert vänliga minne. ag bar dragit mig tillbaka, emedan, enligt in inmerligaste öfvertygelse, en partireering uti ett land, så sorgligt splittdt som vårt, vore ett misstag och endast unde bidraga till att ytterligare öka splittnogen. En styrelse, som uppträder eneriskt mot oordningen och moderat, välvilligt ch fredligt mot alla partier, som icke äro pproriska, är den enda som kan lugna pasonerpa och i någon mån återgifva Frankke enighet och välmåga, Jag har derför elire dragit mig tillbaka än fullföljt en potik, som icke var min och hvilken genom ;t sluta sig till högern var långt ifrån att uta sig till landets majoritet, Jag återinder till lugnet, till mina böcker och väner i det jag blött önskar Frankrikes återpprättelse. Den af Bismarck framlagda tyska riksresslagen, hvars drakoniska bestämmelr hafva väckt så mycken förbittring i yskland, skall vara ett äldre arbete, som ider Eulenburgs ledning har blifvit förttadt af en departementschef och länge. gat i inrikesministerns arkiv, tills Bis-: arck i Maj detta år öfverraskade de libe-l la riksrådsmedlemmarne, som redan i tvål! hafva agiterat för en gemensam tyskl( esslag, med den underrättelsen, att han ; S 1 om 14 dagar ville förelägga en sådan lag. et gamla förslaget har blifvit betydligt dradt, men har icke desto mindre helsats ed utrop af förfäran af hela pressen. j! ott de officiösa bladen hafva gjort några aga försök att försvara förslaget. I Svd-l: