Aftonbladet – 13 juni 1873, sida 2

H, K. H, kronprinsessan svarade härpå: Gode herrar och svenske män! Det är mig oändligen kärt att blifva emottaven med denna hjertliga lyckönskan af den svenka nationens ombud. Så nyss anländ till mitt ya fädernesland, saknar jag lätthet att uttrycka nina känslor på dess eget tungomål; men mitt jerta bevarar det lifligaste intryck af det beägna deltagande, som gör min första ankomst ör mig så glädjefull och oförgätlig. Tfrån den dagen, då himlen förenade min lefads öden med arftagarens till. Sveriges tron, ar jag fäst min framtids förhoppningar vid naionens välgång och ära. Detta föreningsband ned ett ädelt och trofast folk är redan dyrbart ör mitt hjerta: och det skall hädanefter blifva nin ömmaste omsorg att genom en dotters ;ch makas uppfylda pligter inom den älskade uusliga krets, som försynen mig beskärt, göra nig värdig konungens och drottningens huldhet, min gemåls kärlek och nationens tillgifvenhet. Jag beder er, mine herrar, att emottaga min örsakran om min synnerliga erkänsla och berågenhet. I dag, då, efter fomtio år, Hennes M:t ätt från skilda delar af vårt land mottaga attryck af svenska folkets tacksamhet för det sätt, på hvilket de förhoppningar, som uttalades den 14 Jani 1823 gått i fullbordan, yttrade Stockholms stads styresman, å dess stads fullmäktiges deputerades vägnar, till H. M:t följande ord: Stormäktigste, allernådigste drottning! Minnet af den dag, då Eders Maj:t för första gången beträdde den svenska jorden, och af den hänförelse, hvarmed dess an: komst helsades, har icke hos Stockholms stads invånare kunnat förblekna. Väl hafva de fleste af dem, hvilka vid en mogen ålder för ett halft århundrade sedan välkomnade den unga furstebruden, redan åt förgängelsen hemburit sin skatt; ännu qvarstår dock ett ej så ringa antal af dem, som kunna draga sig denna för Sverige och dess framtid så betydelsefulla och förhoppningsrika dag till minnes; och från fädren har berättelsen derom öfvergått till deras barn; den är firad af våra yppersta skalder och med oförgätliga drag inristad i våra tideböcker. Hvad fädrer icke behöft lära sioa barn, hvad dessa sjelfva sett och med lika beundran och tacksamhet erfarit, det är den pligttrogna, deu kärleksfulla, den aldrig svigtande utöfningen af konungsliga dygder, som invid tronen och på densamma bjudit värd nad, kärlek och erkänsla. Uti dessa, af hela landets befolkning så uppriktigt hysta kän slor hafva hufvudstadens invånare en ännu närmare anledning att förena sig, då de så ofta fått njuta af Eders Maj:ts höga närvaro, och då så talrika och värdefulla bevis ej allenast af hjertats godhet, men af sjär lens mest upphöjda: tänkesätt kommit dem ill del. Det är på dessa grunder och med förhoppning att ännu i mänga år ät den vördade och älskade konungamodren få hem bära samma känglor, som Stockholms stads invånare genom 033 avhålla att under ned: kallande af den Högstes välsignelsar öfver Eders Maj:t, dess barn och dess barnbarn städse få vara i Eders Mösj:!:s ynaest och välbevågenbet inneslutne. Hennes M:t tackade i hjurtliga ord och under djup rörelse, för all den tillgifvenhet och det deltagande, som under det tillända gångna haliva århundradet blifvit henne till del i värt land, såväl i medgångens som pröfningarnes och mötgångens dagar.