Aftonbladet – 13 juni 1873, sida 2

ante ————————L Biand notis-rubriker, som på senvaste tiden förekommit i våra tidnisgar, har väl knappast någon gjort ett så pinsamtintryck som den nyligen synliga: Lotskriget i Öfesund. Vi förmoda att man ä bäda sidor om Sundet vid anblicken af densamma erfarit lika obshagliga känslor, och att man derföre också skall å båda sidor vara lika angelägen att undavrödja anledningarne till dess förnyade framträdande. Hvad vi i detta hänseende yttra såsom en förhoppning med afseeude på vederbörande i Davmark, drista vi framställa såsom ett svenska folkets väl berättigade anspråk på dess egna myndigheter och regering. Det är väl kändt, att den internationella rätten, som ålägger staterna att vid sina kuster upprätihälla ett sjöfarten betryggande lotsväsen, i sammanhang dermed åt staterna förbehåller rättigheten att besörja lotsningen på egna farvatten, samt att af farwyg, som anlöpa dess hamnar, uppbära lotspenniogar. Att emellertid tillämpningen af denna grundsats kan möta svårigheter och föranleda meningsskiljaktigheter då det är fråga om stater, hvilkas kuster närma sig hvar andra så betydligt som de svenska och dan ska i Öresund, och der gränsorna för det egna farvattnet torde vara så svära att bestämma, må gerna medgifvas; men just der före synes det så mycket angelägnare att dithörande förhållanden regleras på sådant sätt, att anledningar till förvecklingar i möj ligaste mån undvikas. Vi äro icke nog förtrogna med de stipulationer, som med afseende å lotsväsendet i Öresund må förefinnas, för att kunna nu bilda oss en föreställning derom huruvida de svenska lotsar, som blifvit i Sundet antastade af danska lotsar och polisbetjenter, öfverträdt någon dem tillkommande rättighet och gjort intrång på något område, som af den internationella rätten är det danska lotsväsendet förbehället; men då den ovisshet, hvari vi i detta hänseende sväfva, utan tvifvel är gemensam för den allra största delen af den svenska allmänheten, synes det vara af så mycket större vigt, att med det allra första vågra upplysningar i ämnet från behöriga myndigheter blifva offentliggjorda, på det att allmänheten må blifva i tillfälle erfara huruvida de sven ska medborgare, som blifvit under utöfnin gen af deras näringsfång antastade af en annan stats myndigheter, verkligen gjort sig saker till någon lagöfverträdelse och om nödiga mått och steg vidtagits för att, i hvad på de svenska myndigheterna kan ankomma, beifra sådant och söka förhindra förnyandet af dylika händelser, ledande till förvecklingar med en grannstat, samt, i motsatt fall och om någon rättskränkning blifvit de svenska lotsarne tillfogad, huruvida våra myndigheter och vår regering åtagit sig deras sak och skaffat dem den upprättelse, som vi förmoda och hoppas icke skall i sådant fall förvägras. Det torde icke vara nödigt att utbreda sig vidlyftigt om det beklagliga deri att uppträden, sådana som de i fråga varande, fö, till följd af ofullständiga och möjligen skefva framställningar af de faktiska förhållandena, och till följl af bristande kännedom om da rättsgrundsatser, efter hvilka de skola bedömas, framkalla en retad och bitter stämning mellan två grannfolk. Vi hoppas derföre, att vederbörande skola inse vigten af att med görligaste första meddela alla tillgängliga upplysningar i ämnet samt att gifva allmänheten del af de mått och steg, som vidtagits för att beifra hvad som skett och förebygga ett förnyande deraf, felet må nu. befinnas ligga på hvilkendera sidan som helst.