Aftonbladet – 13 juni 1873, sida 2

STUCKHOLM den 13 Juni. Såsom vi redan en gång förut påpekat, är det en betydelsefull dag för svenska folket, och särskildt dess konongahus, som i dag är inne. Den kungliga familjens nu lefvande äldsta medlem, den vördade konungamodren, bar nemligen i dag femtio är tillhört vårt land, hvilket hon gjort till sitt eget i ordets fullaste bemärkelse. Den till gifvenhet från svenska folkets sida, som för ett halft sekel sedan kom dez a: ungdom och behag prydda hbjeltedottern till möte och och sedan oupphörligt vunnit i styrka genom gemensamt burna fröjder och pröfningar, har i dag skyndat att änyo gifva sig 1ill känna på mångfaldiga sätt, för hvilka här pedan närmare redogöres. Säkerligen äro också alla Sveriges män och qvinnor i dag eniga i sina känslor af tacksamhet för de höga och ädla föredömen, hvilka utgått från drottning Josefina såsom qvinna och furstinna, och i välönskuingar för hennes lefaads afton att den må krönas af frid och glädje. Hura många blad Sveriges historia en gång skall egna drottning Josefinas minne är svårt att säga, men med visshet kan förutsägas att de skola blifva synnerligen fläckfria öch vackra... Till heoues minsta heder skall ej räknas att aldrig hos vårt folk någon misstanke förefanni:s derom, att en qvinna med hennes öfverlägsna förstånd och själskraft, trots de tillfällen som dertill kunnat erbjuda sig, på något oberättigadt sätt ingripit i de rolitiska förhållanden, hvilka dock icke kunnat vara hence främmande. Och utan tvifvel har äfven denna omständighet varit en i hög grad medverkande orsak till den aktning och kärlek, med hvilka folket omfattat såväl henne, som hennes närmaste allt för tidigt bortgångna efterträdarinna på drottningstronen. Men också vid de tillfällen, då enkedrottning Josefina ansett sin pligt kräfva att hon trädde utom sferen af det enskilda hus: liga lif, för hvilket hennes sannt qvinliga dygder så väl egnade sig, har hon ådagalagt en skdan värdighet och uppfattning af sin höga ställving, att folket kunde i rätt mening blicka upp till den uppsatta. En bättre representant af hvad vi skulle vilja nämna det borgerliga konungadömet har väl sällan suttit på en tron. Tager man dertill i beräkning hennes vän lighet och deltagande mot alla, som med henne kommit i beröring, och hennes verkligen storartade välgörenhet, äro den vördnad och kärlek, med hvilken hon varit och är omfattad, lätt förklarade. Hon har förtjent dem. : Såsom en ytterligare erivring om den dag för femtio år sedan, då enkedrottning Josefina under en lika vän sommarhimmel, som den, hvilken i dag fröjdat oss, för första gången beträdde vår jord, anföra vi de helsningar, hvilka svenska f lkets representanter och a unga furstinnan då med hvarandra vexade: Det tal, hvarmed landtmarskalken, grefve Carl de Geer, på rikets ständers vägnar helxade H. K. H. kronprinsessan vid deputationen på Haga den 14 Juni 1823, var af följande lydelse: Högborna furstinna, Sveriges och Norges kronprinsessa! Inför Eders kongl. höghet skynda Sveriges rikes nu församlade ständer att frambära deras vördnadsfulla lyckönskningar och att tolka den glädje. som lifvar hvarje svenskt bröst, i den efterlängtade stund, då E. K. H. för första gången beträder den svenska jorden. Var då högborna furstinna! välkommen till de urgamla bygder, som så ofta varit styrda af hjeltar, hvilkas mod och bragder skönheten belönte! Var välkommen att tända nya förhoppningar i konungaborgen, liksom i kojan, och att, vid sidan af den furste, som utgör Skandinaviens re blifva ett medel i den Allsmäktiges hand till framtida betryggande af vår frihet, vårt sjelfbestånd och vår ära! Tidigt skildes E. K. H. från dess fosterbygd, från de dyrbaraste föremålen för den första ålderns ljufva minnen. Ösgonblickets intryck ökas af denna tanke; och riksens ständer nalkas E. K. H: med djnap rörelse, ty de ana dess egen, och veta, att hvarken tronens glans eller vördnadens gärd kan utplåna saknaden ur ett känslofullt hjerta; men den skall mildras af hoppet. och, vi våga tillägga, af vissheten, att Då KE. H. äfven skall finna sällheten i dess nya fädernesland. Denna sällhet väntar E. K. H. i uppa af dess höga bestämmelse, den väntar E. K. H. i konungens och drottningens ömhet, i en ädel gemåls trofasta kärlek och i ett redligt folks aldrig svikande tillgifvenhet. Uti E. EK. Ha ynnest och nådiga benägenhet anhålla riksens ständer i underdånighet att städse få vara inneslutne; och riksens ständer framhärda med djup vördnad etc.