Aftonbladet – 9 juni 1873, sida 2

gåäende. stal Frankrikes nye utrikesminister hertigen af Broglie har utfärdat ett cirkulär till regeringens diplomatiska ageuter i utlandet, för att underrätta dem om betydelsen af den senaste styrelseförändringen. Det märkligaste i denna skrifvelse är den ädle hertigens försök att visa nödvändigheten af Thiers störtande, på det icke den revolutionära andan och de demagogiska partierna i Frankrike skulle få ötverhand. Tankegången i utrikesministerns skrifvelse är föl jande: Hertigen af Broglie förklarar att den brytning, som uppkom mellan Thiers och majoritetea ingalunda hade sin grund i hans utrikespolitik. Tvärtom bar församlingen under de båda senaste ären vid ätskilliga tillfällen genvom sina voteringar gillat de åtgärder, genom hvilka Thiers återställt förbindelsen med främmands makter äfvensom med hans bemödanden att aflägsna spåren at Frankrikes olyckor och att återgifva det dess fallständiga nationella oberoende. Ministern uppmanar derför Frankrikes diplomatiska agenter i utlandet att troget vidhälla åe principer, som blifvit angifna för dem. Hertigen at Broglie söker derefter visa, att det blott var Thiers inre politik, som skilde honom och församlingen åt. Församlingens my:jor tet, ansåg att en energisk opposition boWe göras mot den revolationära andans framsteg, och majoriteten ansig icke, stt det kabinett, som presidenten bildade efter de senaste valen, erbjöd aila de garantier, hvilka voro nödvändiga från konservativ synpunkt. Den nyaregeringens politik var derför alltifrån början bestämd. Denna politik skall bli moderat inkt och fredlig utät samt kraftigt och beslutsamt oppositionel mot det revolutionära partiet. utav den ringaste tanke på reaktion eller anfall mot de bestående institutionerna. Regeringen skall läta församlingen, när denna så anser lämpligt, sfgöra frägan om Fronkrikes framtida regeringsform. Slutligen he tonar hertigen af Broglie att den fräga,som uppstätt i nationalförsarslingen, är af iutrease icke blott för Frankrikes Ingn utan äfven för alla andra nationers. Det är nemligen icke blott i Frankrike, som den revolutionära andan konspirerar mot ået sllmänna lugnet och samhället och det är af sama intresse för alla stater i Europa att qväfva henne. Demagogernas trivmf i Frankrike skulle i sanning bli ef fruktanevärdare verkan än i hvarje annat land och det franska samhällets sak är derför hela civilisationens. De franska diplomatersa uppmanas att i ord och handling låta leda sig af detta cirkulär. Times korrespondent i Berlin kompletterar på följande sätt det meddelande rörande den nya franska regeringens förhållande till den tyska, hvilket verldsbladet erhällit från gin brefskrifvare i Paris och som vi med delade i lördags: Till bekräftande af ert Paristelegram af den 3 Juni kan jag med dela, att Tyskland, Ryssland och Österrike vägrade att fortsätsta den officiella diplomatiska förbindelsen med Frankrike sävidt marskalk Mac Mahons tillträde till presidentvärdigheten icke specielt notificerades dem. På grund häraf gjordes denna notifikation i Wien den 30 Maj. Till den 3 dennes hade icke någon dylik notifikation blifvit gjord i Berlin, till följd hvaraf det antages att den franske ambassadören härstädes icke var inbegripen i den diplomatiska kärens presentation för schahen af Persien. Den 2 dennes anbefaldes den tyske ambassadören i Paris att sätta sig i halfofficiel förbindelse med hertig de Broglie. Man hoppas, att utbytet af meddelanden sålunda skall börja leda till ett skyndsamt arrangement. I Frankrike ha i dessa dagar framkommit åtskilliga officiella uttalanden, bland hvilka en proklamation från Mac Mabon till armen ädrager sig stor uppmärksamhet. Den lakoniskt affattade proklamationen lyder sålunda: Soldater! Natiosalförgamlingen har genom att välja republikens president i edra led gifvit ett bevis på, att den hyser förtroende till er och väntar, att I genom eder lojalitet, fosterlandskärlek och energi skolen upprättbålla ordningen och aktningen för lagen i värt land. Jag har utnämnt general de Ladmirault, som I hafven seit på alla valplatser, på hvilka I hafven kämpat, att öfvertaga befälet öfver Versaillesarmen i stället för mig. I skolen fortfara, säsom jag alltid känt or, att vara trogna mot det valspråk, som de tappraste bland eder bära på sitt bröst: Ära och fädernesland, tapperhet och disciplin. Till presidentens proklamation, som är daterad den 26 Maj, men först offentliggjordes i Journal officiel för len 3 dennes, slater sig följande dagorder rån general Ladmirault, utfärdad den 2: Officerare och seldater af armån i Versailles ch första divisionen! Kallad till den helern att kommendera er, öfvertager jag förroendefnilt denna höga post, derför att jag vänner er trohet mot pligten och den deraf lärrörande goda anda och manstukt, som