Aftonbladet – 6 juni 1873, sida 3

tro och iogen bör lemna dessa salonger, utan att veta litet mera än då han steg in, eller utan att hafva fått intresse väckt för någon mensklig varelse, som förtjenar det samma. Till ett af dessa hus — stor sak hvilket — blef HBisley bjuden med anledning af sitt skaldestycke och fann sig för första gången i sällskap med högborna, engelska damer och inbillade sig (ingen bör klandra honom derför), att han hade kommit till ett förtrolladt land, der fköna Peris herrskade. Han hade väl redan förut hört smicker, men aldrig uttaladt med ett sådant behag, 8å mycken sympati och skenbart sann uppfattning, Ty detär endast få af den högre aristokratiens damer, livilka icke synas förstå ett stackars geni och derigenom lyckas bedåra honom att tro dem ega ett alldeles utomorEr pr af fa ge skarpasyntt, m le endast igt citera yttrande—-aöptaf demmanymed A fd de senast konverserat, eller som de uppsnappat — ty deri ligger deras största triumf — ur något litterärt alster af just samma man, med hvilken de tala. Ingen må klandra den blyga, tåfatta John Briggs, om han icke igenkände sina: egna, fragmentariska och med osäker röst framstammade tankar ock rim, då de som nu upprepades för honom i de vackraste former och med det Jjufvaste tonfall, från läppar, hvilka, liksom i sagan, sldrig öppnädes, utan att ifrån dem föllo perlor och diamanter. För att ytterligare göra Elsley rättvisa, böra vi nämna att ett skäl, hvarför han så väl tyckte om sina nya bekantskaper, var att de tyckte om bonom, Han bade ett godt umgängessätt och derför bemöttes han väl. Som vi redan sagt, var han ganska vacker; det hade varit en temligen lätt sak för honom, liksom för vackra menniskor i allmän