Aftonbladet – 6 juni 1873, sida 3

skogstrakters afkastning tillgodogöres genom de stora vattendrag, som blifvit förenade genom I Dalslands kanal, på sätt vid framställningen om anläggningen af berörda farled och utsigterna till trafik å densamma blifvit för Eders K. M:t utredt. Dalslands kanal är ock särdeles väl Jegnad att genom ändamålsenligt ordnad pråmfart i första hand upptaga provinsens industriella alster och koltillförsel, med tillhjelp, i den mån trafiken utvecklas, af mindre bibanor till kanalen, äfvensom till stambanan. hvilken sistnämnda, äfven om den drages öfver Billingsfors, omöjligen skulle kunna tillfredsställa de öfriga lokala fordringarna på beqväma kommunikationer. Det är föga antagligt, att de trävaror från vestra Wermland och Dalsland, som med begagnande af kanalen flottas till Upperud eller Köpmaånnebro, för inlastning i fartyg skola från vattenvägen upptagas för vidare betordring å jernvägen; men i de fall, då sådant kan ifrågakomma, torde det vara af ringa vigt, om omlastningen sker vid Köpmannebro istället för vid Billingsfors. Ännu mindre utsigt förefinnes att jernvägen skall komma att till befordran mottaga sådana skogseffekter, som i farkoster passera kanalen, med undantag af kol, hvilka, om någon större trafik skulle uppstå dermed. måste föras i pråmar, som ej kunna begagnas öfver Wenern, hvadan omlastning skulle erfordras. Äfven för denna trafik är dock af föga vigt, om den afbrytes vid Billingsfors eller fortsättes till Köpmannebro. Den beqvämlighet för trafikerande å Dalslands kanal, som skulle vinnas genom någon förkortning af farten å kanalen, rättfärdigar ingalunda banans anläggning på ett sätt, som för all framtid skulle medföra fqurigheter i fråga om den genomgående traen. Hvad Dalslands vattenkrafter angår, bör anmärkas, att de ligga i vidt spridda vattendrag med riktning från nordvest till sydost, således i full öfverensstämmelse med planen för kanelen, såsom naturlig utfartsväg för industrien Billingsforslinien träffar blott ett par af vatten fallen utom vid Billingsfors, och att dessa träffas, beror derpå, att de ligga uti den minst krokiga sträckning, som kunnat upptäckas för jernvägen Kil—-Krossekärr. Då nu banan fått till ändpunkt Göteborg i stället för Krossekärr. har alltså skälet för dess dragande öfver Billingsfors bortfallit. Linien Kil—Göteborg har. lika litet som linien Kil—Krossekärr, för ändamål att på afvägar uppsöka industrien. Och styrelsen skuile illa fullgöra sitt uppdrag. om den genom jernvägens dragande öfver Billingsfors, åstadkomme en ohjelplig missriktning af sjelfva stambanan; varande styrelsen öfvertygad derom, att Näs—Amålslinien lika väl som linien öfver Billingsfors skall uppfylla hvad som af jernvägen Kil Göteborg enligt koncessionen kan påräknas, i fråga. om förbindelse mellan norra Dalslands och vestra Wermlands skogstrakter och vattenkrafter samt bergslagerna. Den önskan, som blifvit framställd, att banan Kil—Göteborg skulle bidraga till lättande af samfärdseln med Norge, hvarifrån en utfartsväg till Sverige öfver Fredrikshall sökes, är icke för styrelsen obekant. De upplysningar, som ofvan lemnats, visa emellertid. att antagandet, af Näs —Åmåls eller Billingforslinien ej på denna fråga utöfvar afsevärdt inflytande. Vägen från Fredrikshall måste läggas söder om de stora sjöarna i Dalsland, och hela skilnaden i längd, om vägen derefter träffar Billingsforslinien eller linien Näs—Åmål, är, att den i senare fallet blir ökad med 0.72 mil norrut till Kil, och med 0.28 mil i söder till Göteborg; en alltför obetydlig skilnad att skäligen kunna af ett enskildt bolag åkalla de med jernvägens dragande öfver Bilingsfors förenade stora uppoffringar. Att nämnda skilnad i väglängd är så obetydlig, skall sannolikt synas oväntadt. Orsaken är, att Näs—Åmålslinien har en jemförelsevis rak sträckning, hvaremot Billingsforslinien måste framdragas genom svårt kuperade. trakter med högst betydliga krökningar. Styrelsen tror sig härmed hafva ådagalagt, att Näs—Åmålslinien i alla afseenden eger företräde framför Billingsforslinien, vid hvilket förhållande styrelsen desto mindre kunnat tillerkänna den större stamaktieteckningen för Billingsforslinien någon betydelse, som berörda teckning, icke ens motsvarande den högre anläggningskostnaden, i likhet med teckningen i orterna för Näs—Åmålslinien, icke omfattar belopp. som i afsevärd mån betryggar möjligheten af jernvägens utförande, hvaremot den omständigheten. att Göteborgs stadsfullmäktige nu mera, under förbehåll att Näs--Åmålslinien kommer till utförande, beslutit teckning för Göteborgs stad af stamaktier i bolaget för belopp af 3.000,000 rdr. och att preferensaktier inom Göteborg under hand tecknats bill belopp af öfver 5,000.000 rår, kraftigt vitnar om de sympatier, som å denna slutpunkt för banan förefinnas för nämnda linie, Hvad angår riktningen af banan mellan Udderalla—Wenersborgs jernväg och Göteborg, torde mnan motivering för styrelsens beslut ej erforras. än att riktningen genom Westergötland säter bavan i beröring med Trollhättan, och att rängen för denne riktning erbjuder betydligt nindre svårigheter än terrängen i Bohuslän. Med bifogande af planer. kostnadsförslag och itvingar för linien Kil—Göteborg genom Nors eh Grums socknar, öfver Slottsbrosundet, Näs ärad. Byelfven, Åmåls, Tösse och Tydje sockar. Köpmannebro, Frändefors socken, Uddevalla —Wenersborgs jernväg vid Öxnered, Gustaf Adolfs socken, Göta elf ofvanför Trollbättan, terdhems. Upphärads och Sköfde socknar, traken vid Katlebergs gästgifvaregård samt derifrån, ttefter östra stranden af Göta elf. till Göteborg, år alltså styrelsen i underdånighet anhålla om astställelse af nämnda linie, i enlighet med beörda planer, ritningar och kostnadsförslag; derrid styrelsen får upplysa: att skenvigten är beräknad till 22!, svenska kålpund pr fot och sleeperslängden till 9 fot; att sektion af bankskärning, bergsprängning, unnel. trummor och kulvertar skulle blifva i öfrerensstärsmelse med hvad Eders K. M:t den 1 Vovember 1872 nådigst godkänt för linien Ludika—Kil; och , att der banan vid Öxnered skär Uddevalla— Venersborgsbanan, båda banornas spår vid skäringspunkten äro i samma plan, horisontela och aka; hvarjemte station skulle anläggas vid korsingen; utbedjande sig styrelsen nådigt förklarande, likhet med hvad Eders K. M:t beträffande nien Ludvika—Kil bestämt, nemligen att belaet vid jernvägens utförande, må inom ett aftånd af 2000 fot från den antagna linien, göra fvikelser i afseende på banans läge, äfvensom idtaga mindre förändringar i planens detaljer, om kunna finnas nödiga eller ändamålsenliga. nder vilkor att derigenom icke uppstå kurvor med indre radie än ett tusen fot, eller brantare tigningar än en på hundra, samt att. innan dyika afvikelser eller ändringar verkställas, anmäan derom sker hos och godkännande lemnas af en person, som Eders K. M:t i nåder täcktes 5rordna att, å statens vägnar, i vanlig ordning töfva tilsyn och kontroll å jernvägsarbetet. Beträffande stationerna vid linien som vissergen förslagsvis blifvit å ritningarna utsatta, 1en. hvilkas läge, med undantag af den vid Öxered, bör inom styrelsen underkastas ytterligare oggrann pröfning. anhåller styrelsen i underd. tt framdeles få inkomma med bestämdt förslag. Slutligen får styrelsen i underd. andraga, att tyrelsen medgifver, att de af bolaget, till säkeret för fullbordandet af första, andra och femte land de i koncessionen upptagna jernvägar deS onerade medel, 200,000 rdr, må utgöra säkerhet mväl för fullbordandet af den utaf styrelsen ntagna linien Kil—Göteborg. En sitvationsplan öfver de olika alternativen jr linien genom Dalsland bifogas i underdåia dt SN TR Om Frjo OO hl DH (fö AM ighet. a Styrelsen framhärdar, etc. etc. 1e Göteborg den 30 Maj 1873. sti RE. ey tel bo ta Rättegångsoch polissaker.