Aftonbladet – 6 juni 1873, sida 3

rättighet dertill, sedan han begagnat det under sju långa år med deras strider emot brist och svikna förhoppningar, medan han klättrade uppför Parnassen, skref för tid skrifter och dagblad, derunder småningom gjorde sig känd som en flitig, angenäm och pålitlig arbetare och vann vänner och beskyddare bland. litteratörer. För att göra John Briggs rätwisa, äro vi förbundna att säga, att han under detta skede af sin bana höll både händer och bjerta renare, än de flesta män i en lika ställning. Efter den första förtjusningen öfver att befinna sig ibland personer, som kunde både tärka och tala och som fritt uttalade hvåd som fanns i deras själ, på ett språk som åtminstone ljöd ädelt och djupsinnigt, började han inom den litterära verlden finna lika liten tillfredsställelse för sitt inre lif, som han skulle funnit det inom handelns us eller kyrkans olle modets sorld. Trött vid att nödgas tala, då han ville tänka; trött vid mycket småsinne, afund, intriger och upptåg, hade han dragit sig ifrån de litteratörernas soir6er som gamlades ett par gånger i veckan, och förde ett isoleradt lif, GR hans poem: En själs lidanden ut: kom och Elsley med ens fann sig vara om ej precist. ett lejon så åtminstone en hallväxt lejohunge. Det finns i London ett par hus, der man vissa aftnar kan sammanträffa med folk ur alla klasser; der hertiginnor och poeter, biskopar och -röd-republikanska flyktingar, räfjagande. ädlingar och lönlösa jurister, hvilka slagit sig på politiken, befinna sig för ett par timmar i hvarandras sällskap och satta i ett slags angenämt tvång att utbyta idter, detta oftast till allas fördel. Ty hvar och en finner sin nästa vara en angenämare person än hvad han kunnat