Aftonbladet – 6 juni 1873, sida 3

sig att liknande förändringar med Thurnall ej hindrat Elsley från att genast igenkänna honom och två månader hade han lefvat i en ständig ångest för att hvad som nu inträffat skulle ske. Hans förbittring och förskräckelse kände inga gränsor, I den tron att Thurnall blott var en lågsinnad och sjelfvisk verldsman, alldeles renons på den högre lyftning, som för Elsley stod i religionens ställe, inbillade han sig att denne på allt vis ämnade draga. fördel af sitt välde öfver honom. Han önskade i denna stund att kunna flyctill verk: dens ända ifrån sin: gamle -plågoande, som icke ens verldshafvet kunnat skydda honom för, men liksom med hån hade kastat iland, framför hans fötter, för att ånyo pina honom. Hvilken snara han hade lagt kring sitt eget lif genom en handling af dåraktig fåfängal Han hade antagit sitt nnvarande namn. blott såsom pseudonym, då han först, en fattig och okänd poet, kom till London. Detta antagna, främmande namn skulle, söm han trodde, skydda honom för hån och begabberi af Tom Thurnall, hvilken han ständigt fruktade möta på Londens gator och som för hans melankoliskt sjukliga fantasi var en verklig skräckbild, lik balftmenniskan som förföljde Frankenstein, Dessutom blygdes han för namnet Briggs. Det hade utsn tvifvel icke någon aristokratisk klang; En själs lidanden, af Janne Briggs, skulle ej på längt när ljudit så väl som om författaren hette Elsley Vavasour. Detta var verkligen ett vackert namn — ett af dem, som af unga damer och romanskribenter anses aristokratiska — på hvad grund, förstå vi icke. Emellertid hade han lekt litet smått med namnet, tills han blef alltmera intagen af detsamma, Han angbg sig slutligen ega