Aftonbladet – 5 juni 1873, sida 2

han avancerade till brigadgeneral. I Mars 1870 utnämndes han till divisionsgeneral och chef för en kavalleribrigad af kejserliga gardet. I Metz skyddade han Napoleons reträtt och under kommunupproret inneslöts han med sitt kavalleri i fort Bicetre, som föll i regeringstruppernas händer. Efter upprorets undertryckande fick han kommandot öfver tredje armekåren i Versailles. Som bekant represententerade general Barail franska republiken vid Oscar II:s kröning. fm m HH co cc mb DD a Ett i går ankommet telegram meddelar, att Mac Mahon för en beskickning från de konservativa Paristidningarna förklarat, att han kommer att följa samma utrikes-politik som Thiers. Sannolikt har denna förklaring blifvit afgifven för att lugna farbågorna i Berlin, der man tyckes vara mycket oroad för den yttre politik marskalken kom mer att omfatta. Om denna stämning i de tyska regeringskretsarne vitnar följanle telegram till Times från dess korrespondent i Paris: Med anledning af det otillfredsstäl lande språk, som marskalk Mac Mabhon fört i sin första proklamation, kommer icke den tyska regeringen att träda i regelbunden diplomatisk förbindelse med honom, så vidt hon icke erhåller full visshet, att han troget kommer att uppfylla vilkoren i fredsfördraget. Den halfofficiella Norddeutsohe Allgemeine Zeitung säger, att hela franska diplomatiska kåren är fullt öfvertygad om, att marskalkens yttre politik kommer att blifva en helt annan än Thiergs. Under ett samtal med österrikiska ambassadören förklarade Mac Mabhon, att han var i tillfälle att kunna garantera ordningens upprätthållande, men att fredens bevarande berodde på alla makters moderation och deras aktning för sina grannars berättigade intressen. Tyska riksdagen har slutat andra läsniagen af lagförslaget om en byrå för hela rikets jernvägar. Vidare har rikspresslagen blifvit skjuten å sido, sedan förbandskommissarien Starke förklarat, att preussiska regeringen hos förbundsrådet gått i författning om en presslag, som kanske redan un der loppet af denna session skall föreläggas förbundsr.det, och efter det att Bismarck hade framhållit, att en samtidig behandling af denna angelägenhet i förbundsrådet och i riksdagen mycket skulle försvåra enighetens åstadkommande. — Förbundskanslern ville, att man skulle gifva förbundsrädet 14 dagars anstånd för denna angelägenhets afgörande; han hyste, sade han, det varmaste intrease för, att presslagen redan under lop-:. pet af denna session skulle komma till stånd och han trodde förbundsrådet om att raskt afgöra denna sak. Riksdagens förslag mötte i förbundsrådet motsägelsor, med hvilka han personligen hade föga att skaffa. Han hade vid sidan af riksdagens förslag gjort motförslag och sålunda åvägabragt en öfverensstämmel se i åsigter. — — mm LIES CA LO ket om hat tet or6 HT fa hart td fr fr DR . ; Den vigtigaste nyheten från Spanien är underrättelsen om den konstituerande cortesförsamlingens öppnande och regeringens budskap till densamma. Detta af utrikesministern Castelar redigerade budskap upplästes af konseljpresidenten Figueras. Regeringen uttalar deruti sin glädje öfver cortes sammanträdande och den tillfreds: ställelse hon känner öfver att nu kunna nedlägga sin makt i deras häader. Hon konstaterar vidare det faktum, att hon under så svåra tider som de, hvilka man nu genomgått, icke utgjutit en enda droppe blod. Att öfvergången från monarki till republik kunnat ega rum på ett så fre2ligt sätt berodde väsentligen derpå, att redan Septemberrevolutionen 1 grunden var antimonarkistisk och att republiken var dess nödvändiga konseqvens. Vidare redogöres för de öfvervunna svårigheterna Man hade från början velat en försoningens regering; men försoningen mellan partierna hade blifvit bruten genom ärelystnaden å ena och motståndet ä den andra sidan, Några af ministrarne betrakta ännu denna brytning såsom ett obotligt politiskt felsteg. Derefter öfvergick presidenten till det permanenta utskottets försök att uppskjuta valen till den konstituerande församlingen, Man erinrade om, att enligt art. 110 och 111 af konstitutionen de förra cortes voro upplösta och de konstitaeande cortes med full rätt skulle sammanträda inom tre månader, och att de svåra förhållandena icke kunde utgöra något hinder derför, ty alla konstituerande församlingar hade sammanträdt under dylika förhällanden. Regeringen höll sig säledes, i fråga om tiden för den konstituerande törsamlingens sammankallande, strängt till konstitutionens föreskrifter och denna församling var sammankallad genom en lag af cortes. Det permanenta utskottet motsatte sig tillämpningen af nämnde artiklar af konstitutionen och nämnde af cortes beslutna lag. Detta motstånd understöddes af milisens hällning och antog en hotande karakter. Under sådana förhållanden måste regeringen upplösa utskottet, som hade tillegnat sig prerogativer, hvilka uteslutande tillhörde församlingen, och glömde att det blifvit valdt för ett rent reglementariskt ändamål. Utskottets rättighet att ånyo sammankalla cortes var icke absolut utan endast vilkorlig. Ett sådant steg kunde endast rättfärdigas genom utomordentliga förhållanden, men ingenting utomordentligt hade inträffat. Regeringen upplöste utskottet för att förekomma en militärdiktatur och rädda republiken. Oaktadt sin seger har regeringen ingalunda velat tillvälla sig några revolutionära rättigheter. Såsom en laglig regering har hon hållit sig inom laglighetens gränser, och hennes förnämsta syfte har varit att betrygga valens frihet. Det har sålunda icke funnits några offi ciella kandidaturer, icks någon påtryckning vare sig nedifrån eller uppifrån, icke några rättmätiga motiver till uteblifvande från valen. Presidenten ingick nu i detaljerna af hvarje regeringsdepartement. Hvad förhållandena till utlandet angick, erkände han, att Europa med misstroende betraktat republikens proklamerande i Spanien. Detta misstroende berodde endast derpå, att Europa tviflade vå att Snanien var moret för 3 mm rt NR ot kh a 3 RR 4 ÖR mm I mr om mm — —— —-————— X LIN vt Am mana FN Aas dd kh